På promenad i stan

Kungsgatan fram, allén. Rundar St Pauli kyrka. Riktning Värnhem. I en strid ström alla cykelpendlare. Rörsjöparken. Den grunda dammen. Plasket i vattnet om sommaren. Föräldrarna och barnen på filtar i gräset. Knarkarna som lever jävel, som kramas och knarkar, som slår läger och sover under trädens lövverk. Värnhemstorget. Busshållplatserna. Skateboardåkarna. Tiggarna utanför Entré. Soppkök varje lördag på plattan. Går Östra Förstadsgatan fram, förbi sushibarerna, frisörerna, restaurangerna och de små specialbutikerna som bara blir färre. Slussplan. En gång i tiden tog man SJ-bussar därifrån. Var de inte buteljgröna? I minnet högblanka, riktigt fina. Det var typ 1973. Jag fick dra i bandet när det var dags att stiga av. Går vidare, över Schougens bro. Spanar utmed kanalen, ser en handfull personer som står och fiskar. Promenerar förbi Drottningtorget och fram till Caroli City. Där någonstans vänder man gärna hemåt igen. Man vill inte stretcha kopplet för långt. Känner sig inte helt bekväm i innerstan. För några veckor sedan var jag på Väster, Lilla Torg. Det slog mig att jag inte varit där nere på nästan två år. Men inte fanns det så mycket att hämta inte. Mest tal om uppvisning och allmänt jönseri. Jag tog en kopp kaffe på Folk & Rock sedan var det bra med det. Såg mest en massa elaka rikemanspojkar med bakåtslickat hår och tunna rutvadderade jackor i olivgrönt eller blekblått. Man ska associera till herrgård, jakt och häst när man ser den här typen av jacka. Kanske använder prins Carl Philip en sådan? Det verkar vara viktigt för folk att se välbärgade ut, framgångsrika. Hur som haver – hela innerstan dräller av giribukar nuförtiden. Lyckligtvis har vi inte så många av dem här vid Värnhem, och skulle de av någon anledning våga sig hit så åker de på smörj.