Liten tur på bibliotek

Det nya caféet Kok & Bok på Malmö Stadsbibliotek har öppnat. Ganska anspråkslöst ställe, vilket jag gillar, men nja, det är inte helt lyckat ändå. Något med rummet. Inte stort nog. Det neutralmoderna möblemanget stör mig inte så mycket, men där är på tok för få en- och tvåmansplatser, inga alls faktiskt. Alla små bord är ihopsatta i grupper om fyra eller sex och några formationer med åtta platser. Och så ett par stora runda bord för arbetslaget eller den större familjen. I ett hörn står par fåtöljer runt ett mindre bord, trivsamt, avsides och just därför är platsen förstås upptagen. Inga tidskrifter eller tidningar i anslutning till caféet, men det går bra att hämta på respektive avdelning och ta med sig in att läsa. Det finns också en kulört lekhörna för barn. Det är ingen bra idé. Jo, kanske om lokalen hade varit dubbelt så stor. Vibrationerna i golvet känns när ungarna studsar runt.

Jaja, nog klagat. Nu finns det i alla fall ett café på Malmö Stadsbibliotek. Det har man väntat på sedan det förra slog igen för ett år sedan. En dagens lunch går på 89 kr 95 kr och serveras mellan kl 11:30 och 14:00. Billigast är bullen med skinka och/eller ost som kostar 29 kr. Jätteliten bulle, men matig. Kaffet kostar 25 kr och det ingår påtår. När jag betalar för min kopp tänker jag att en paket Zoégas kostade detsamma för bonuskunder på Hemköp i förra veckan, och att jag har massor av kaffe hemma. Jag köpte nämligen de för hushållet maximala tre. Borde ha fyllt en termos och tagit med mig hit idag, hålla bättre i penningarna. Jag hittar inte någon vettig sittplats så jag tar kaffet i plastmugg och går in i biblioteket i stället. Det är bra att man får lov att göra det.

Jag sätter mig i soffan på Lärcentrum/Medialab. Vid de stationära datorerna sitter folk som förmodligen inte har varken smartphone, surfplatta eller dator hemma. Det är här man kollar sin mail, pysslar med något projekt, bloggar, surfar, skriver ut saker. Ett bra rum. Här minskar man den digitala klassklyftan och bättrar på demokratin. Det anordnas träffar i grundläggande datorkunskap och man kan få hjälp med att skapa en e-postadress. Det finns kurser i digitalt skapande, en kodskola, verksamhet för nyanlända, en företagslots, och så kan man lära sig både tyska och engelska i passande språkgrupp. Stället sjuder av aktivitet. Men det är säkert också en tuff arbetsplats. Inte sällan hopar det sig för den vänliga och tillmötesgående mediepedagogen. Ständiga punktinsatser. Jag sitter där en dryg timme och under den tiden är hon ensam att styra skutan. Hon gör ett styvt jobb. Far fram och tillbaka, från den ena till den andra. Någon har svårt att logga in. En annan vill lära sig Facebook. En tredje säger att datorn har hängt sig. Hela tiden. Smått. Fragmentariska arbetsuppgifter. Bara korta pauser. Att vara minst två i personalstyrkan borde vara självklart här – annars osar det nog snart av utbrändhet.  Jag avslutar mitt biblioteksbesök med att läsa danska Weekendavisen, skummar den femtioelfte artikeln om hädangångne Bowie – och så lånar jag en bok skriven av biskopen i Växjö Stift av alla människor på vår jord. Sedan är det dags att bege sig hemåt igen. Kärv kyla och snålblåst. Folk ser medtagna ut. Men dagarna i Malmö är vita och snön lyser upp eftermiddagsmörkret som man fortfarande kan gömma sig i.