Slår mig ner på en bänk i Floras Hage på Kungsgatan. Solen står på och utmanar vintern. En stor fluga kommer flygande och sätter sig på ryggstödet. Och när jag tittar ner på marken ser jag myror och något slags små flygfä traska omkring över fimpar, singelsten och gammalt småkviste. Snälle nån, var det inte isigt och snöade igår? Vårens omedelbara frambrytande. Liv av – och liv på liksom. Löjligt snabbt. Nästan så att man blir förnärmad av hastigheten i processen, lite besviken över bristen på finess, ja, över plötsligheten i allt. Lite som kärleken när den är på fallrepet, eller kanske när den är som bäst – som när inget annat går än att sprudla fram emot varandra!
L o g g f i g u r 