På kafé

Man skulle kunna tro att Lunds kaféer till sista platsen är fullproppade av unga universitetsstuderanden, men så är det inte alls. Tvärtom tycker jag att floran av folk är rikare än vad den är på lokal i Malmö. Representationen av samhällsgrupper är bredare, och tvärsnittet är i sig mer koncentrerat. På kaféerna i Lund sitter arbetaren och professorn sida vid sida med pensionären och företagaren. Familjen och den flirtande ensamföräldern sitter bredvid den schackspelande somaliern och den pausande parkeringsvakten. De lytta och stukade är på plats, liksom förstås i hyfsat stor mängd – universitetsstudenterna. Det kanske låter knökfullt och rörigt, men se kaféerna i Lund är många och ytorna är ofta väl tilltagna. Även smårumscaféerna kan vara märkvärdigt djupa och labyrintiska. Och tack och lov finns rymliga Café Athen i AF-borgen som är poppis bland studenterna och nästan sväljer dem allesammans.

En av de mer tribala gästerna på mitt favoritcafé berättade att hon tyckte det var så skönt i Lund eftersom man kan sitta ensam och läsa tjocka böcker flera timmar i sträck – utan att det anses kymigt. Generellt är lundakaféet en fristad i det avseendet. Folk är vana vid att folk sitter försjunkna i uppsatser, böcker och arbeten. Beteendet är inte lika självklart i Malmö. Ibland kan det nästan kännas lite obekvämt att plocka upp dator, böcker och block. Känslan av att folk inte tycker att man gör rätt för sig. Dimensionen av omoral. Krocken mot värderingar med ursprung i en gammal arbetarstad. Det pratas ofta om det kontinentala Malmö, den världsvana, öppna och progressiva stan. Men på kaffelokal är atmosfären oftast provinsiell och tråkigt konform, i synnerhet på det alldagliga Malmökaféet. Men det finns värre krockar. Häromdagen satt jag på ett hipsterkafé på Möllan. Deras slogan löd ”A place where quality meets laidbackism inna multikulti style”. Sådant gör mig generad. Dessutom var där inte en lugn vrå, men ett ohejdat babbel i mobiltelefoner. Sedan har vi frontalkrocken mot Gamla Västers eller citykvarterens fairtradecaféer med sina kraftiga ört- och lavendelpåslag. Kan inte hjälpas att det doftar gott. Präktigheten frampyntad på rustika originalträgolv med vita sirliga uppläggningsfat och hälsosamma bufféer – sådant gör mig nervös. Nej, då går jag hellre till Espresso House. I varje fall det som ligger här på Värnhemstorget. Det är tillbakalutat och i högre grad “multikulti” än vad skäggdoppingarna på Möllan eller runt St Knuts torg kan erbjuda. Lite andefattigt kanske, men själlöst på ett friskare sätt än vad Gamla Västers prudentliga “oaser” är. Men helst åker jag alltså till Lund där kaféstunden kan få vara vilsam och chosefri utan för mycket bjäbb.