En sparsam stammis

Jomen, jag satt på ett av mina favoritcaféer häromdagen. Skrev på iPaden och lyssnade på musik i lurarna.

Jag brukar nästan alltid sitta vid något av hörnborden i den långa cafésoffan i lokalen, men inte den här dagen eftersom de var upptagna när jag kom. När de blev lediga blev jag sittande på min lite ovanliga plats, vid ett bord ungefär i mitten av soffan. En av stammisgästerna dyker så upp på kaféet. Jag har sett honom där flera månader. Brukar säga hej till honom, får ofta ett hum till svar, men ja – ett svar. Det här är en man i 70-årsåldern som verkar lida av psykisk ohälsa. Ser ut att medicinera quite a bit. Dricker väldigt mycket Coca Cola. Muttrar ibland knappt hörbart för sig själv, men har trots sin belägenhet en vaken och alert blick.

Nåväl. Han satte sig ner vid ett bord ute i lokalen. Annars brukar han alltid välja en av hörnplatserna precis som jag själv. Vi känner oss väl tryggare där. Mannen har aldrig sökt kontakt med mig förut, men efter bara några minuter reste han sig, kom fram till mig och sa: 

”Det är bättre att du sitter i någon av hörnorna som du brukar. Så blir det mer plats och känns friare”. 

Jag förstod genast att min placering rubbade hans cirklar, eller snarare hans fyrkanter – och förklarade att hörnplatserna var upptagna när jag kom, och att jag bara blivit sittande när de andra gästerna gått. Han verkade nöja sig med det svaret och lommade tillbaka till sitt bord. 

Efter fem minuter kom han fram till mig igen, hade en sak till på hjärtat, sa: 

”Det blir att du bestämmer för mig också när du sitter där i mitten”.

Han sade det inte hotfullt alls, snarare blygt med något vänligt och vädjande i blicken. Att det inte handlade om att hålla avstånd p.g.a. Covid-19 förstod jag. Det får plats åtminstone 5-6 personer i rad i soffan innan det skulle räknas som riskabelt ur smittosynvinkel. Så jag svarade att jag förstod vad han menade, men att det blev så här idag – att jag hamnade vid ett mittbord. Tillade att jag alldeles strax skulle gå, och att han då kunde sätta sig var han ville. Han nöjde sig med det svaret också, och satte sig vid sitt bord igen.

När jag efter en kvart var färdig med mitt och redo att lämna caféet så gick jag fram till honom och sa att soffan nu var fri. Jag önskade honom en lugn och skön fikastund, sa hej då, och han hummade hej tillbaka. Det var allt.

Trodde jag.

Men så idag, för ett par timmar sedan, var jag tillbaka på caféet igen och käre tid – samma stammis kommer in. Han stegar fram till mig direkt, överlämnar ett brev i A-4 kuvert med orden:

”Eftersom du ser ut att ha det svårt ekonomiskt så får du det här brevet som du kan läsa om du vill”. 

Jag blev klart förvånad, dels över den plötsliga välviljan, men också för han tyckte att jag såg mindre bemedlad ut där jag satt med min svindyra iPad Pro. Samtidigt har han ju alldeles rätt – jag är fattig som en kyrkråtta, trots att jag råkar ha en sådan fin skrivmaskin. Att jag har den beror på en fin och generös vän, snarare än god egen ekonomi. Så jag hann liksom tänka att mannen var skvatt galen, men kanske också rätt lyhörd och receptiv. Sedan tackade jag för brevet och sa att jag skulle läsa det när jag kom hem. 

Det har jag gjort nu.

Han hade skrivit sitt namn och sin adress på baksidan av kuvertet. En liten handskriven lapp var fäst med ett gem på detsamma. Och ytterligare en liten lapp var häftad vid brevet inuti. Så vad bestod detta brev av? Jo, av fem sidor med personligt färgade tips för ett billigt leverne. In alles 15 tips och goda råd om var man t.ex. kan köpa billiga vantar, eltandborstar och sodastreamers (!), var man handlar billigaste mobiltelefonen, varför man ska köpa secondhand framför nytt, och varför man alltid ska läsa reklambladen. Och mycket mer!

De utförliga råden fick mig att le flera gånger, men är också väldigt behjärtansvärda och bra, jajamensan. Nästa gång jag ser honom på cafeet ska jag tacka honom för hans tips, och fråga honom om jag får kopiera upp dem och dela vidare till mina kompisar, eller kanske rentav få dela dem här. Återkommer!

Uppdatering: Pratat med den prismedvetna mannen igen. Fick mer än gärna dela hans brev och kopierade standardformulär här. Kuligt. Så väl bekomme – här kommer hans matnyttiga och rätt roliga råd.