Nu har den vietnamesiska restaurangen Lau 99 -Hot Pot Buffé öppnat i Café Buurs gamla lokaler på Fredsgatan. Klatchigt namn och 20% på alla rätter under första veckan!
På Östra Förstadsgatan skulle man tro att kräftgången fortsätter, men så är det inte riktigt. Det finns minsann positiva tendenser! Får återkomma till dem någon annan gång, när jag känner mig mindre dyster. Just idag vill jag hålla mig till det mer förstämda spåret.
Det var ju inte kul när Ensamkommandes Förbund (a k a Mötesplats Otto) försvann från hörnan Drottninggatan/Östra Förstadsgatan. Lokalen sjöd av aktivitet – social och juridisk hjälpverksamhet, kurser, föredrag, musik och gemensamhet för nyanlända mellannamn 15-30 år. Nu har lokalen tagits över av en butik som vad jag förstår har konceptet att sälja tingeltangel för 50 kr, ja 50-Store heter den.
Grill- och salladskedjan GoGo Green har också nyligen slagit igen och flyttat till Västra hamnen. Tråkigt, stället har ändå varit en, ja – salladskälla, hehe. Nu har där öppnat någon form av pizzeria/falafelsylta, som i o f s ser ut exakt som innan, de har t.o.m. behållit GoGo Greens tråkiga möblemang och har ungefär samma meny. Så egentligen ingen större skillnad..
Det ser fortfarande oerhört deppigt ut vid Slussen, speciellt i korsningen Fredriksbergsgatan/Ö. Förstadsgatan. Efter Stadsmissionens, Restaurang Shanghai’s och Netto’s (sedermera Lilla Coop) nedläggning så har platsen inte riktigt hämtat sig. Och inte blev det ju bättre av att min vän Lisa avvecklade anrika hattaffären Westerbladhs och flyttade från Värnhem.
Men i just den lokalen så är där faktiskt en nyetablerad butik, även om den känns smal och förmodligen inte kommer att bli långlivad. Den heter Mouneh Gida. Det är något med honung och keramik, fattar tji, så får väl gå in och kolla upp vad det handlar om när jag har vägarna förbi.
(Jomen, har kollat upp nu. Det handlar definitivt om honung, och tydligen om ost i butiken. Mouneh-honung refererar till honung producerad i Libanon, specifikt från området kring Byblos. Okidoki!)
Och så är ju dammen i Rörsjöparken återigen fylld med vatten. Varje år i maj blir den det, och det är både trevligt och trist. Jomen barnen och barnfamiljerna älskar ju det samtidigt som skejtarna ogillar och får ge sig av och återkomma till hösten. Jag vet faktiskt inte vad som känns bäst för mig själv – en vattenfylld eller torrlagd damm? Gillar å ena sidan att se barnfamiljernas sommarglädje, men kan också sakna underhållningen som skejtarna bjuder på under höst och skånevinter.
L o g g f i g u r 