Signalfel och Öresundståget står stilla någonstans på vischan mellan Burlöv och Lund. Fem minuter blir fjorton blir tjugofyra minuter. Gluttar ut genom tågfönstret. Sedan ner på skärm. Twitter finns! Jag får minuterna att gå med skojiga @alltgenast – göteborgska och reklamformgivare på tidningen Faktum:
Började nöstan feministlipa som en tonåring på Willys när Agnes Wold berättade om Marie Curies Sverigeresa i sitt sommarprat. Retrogåshud.
Blöder ur öronen efter att ha hört Lalehs version av Tusen bitar. gillade inte Björn Afzelius version heller, men det där var…?
Pris för mest osympatiska magasinsnamn går även detta år till “Vi i villa”.
Att vänta på barn i ishallen är som att vänta på väskor på bagagebandet. “Tar du den m rosa topp när den åker förbi, jag tror den var vår.”
Att hundar kan få analsäcksinflammation gör ju att man blir glad över att de inte är så bra på att förstå vad man säger.
Viktigt att veta om mig är att jag en gång skulle hyra ut en lägenhet svart till den dåvarande saxofonisten i Matz Bladhs.
Förutom ryggontet bär jag på en hävertslang för att tappa upp glögg. Så vinka om ni ser Quasimodo ute på bensinslangarfärd.
Jobbigt att övertyga ett barn om att det heter “har den äran”, inte “har dig nära”. Är inte heller säker på att jag vill.
Funderar på att rasa över att de säljer anarkahalsband på BR. Kan kanske bli min väg till krönikör?
Det måste ändå livat upp lite med modet “riktigt spetsiga pattar” under det annars rätt bruna femtiotalet?
Faktums app
+meny: Anita Goldman ”Allt genast!: en roman om kärlek och revolution”
L o g g f i g u r 