När det närmast oöverstigliga arbetet med att rensa ut dödsbon ur min lägenhet är klart, och jag slutligen lyckas få mer ordning här hemma.. Då är det framförallt väggmålning i kök, hall och ett sovrum som känns, ja lite på tapeten! Här en samling av foton med färgpaletter som jag gillar och kan överväga. Nästa steg är att identifiera färgkoderna och laborera fram utifrån dem. Well, man har inte roligare än man gör sig.. Men jag inser att jag skulle behöva fler rum än vad jag har. Och fasiken vad jag saknar Fredrik och hans ateljé på Östra Förstadsgatan, ja nu också hans koll på färger och pigment. Ett kärt ämne som vi tyckte om att prata om, som så mycket annat.
Fredriks sovrum i hans bunker/ateljé här vid Värnhem, som den var en gång. Lyckat exempel på variationsrik och svampad djupröd målning.Systers snygga köksvägg i lägenheten som hon av någon outgrundlig anledning ska lämna.Vägg bakom rumänska pingisstjärnan Bernadette SzocsGreat Green bakom sångaren i Sleaford ModsEn lundabos ogillade svarta vägg bakom en malmöbo som tvärtom gillar den.Tjusig färg i iranska regimens draperi. SVT Sport kan man räkna medVäljer jag grått så kan en pytteliten tint av andra färger vara spännande. Som här med en minimal ljusröd toning, knappt synlig för ögat, men den är där. Åh, länk till spellistan i bilden så klart! Ibland känns kulörerna på bloggen itself lovvärda även i väggfärgefråganInteriör i film av Aki Kaurismäki, både den petroleumblå och den röda kan gåGalge med scarfar framför snygg vägg hos syster med god färgkänsla.Lite samma kulörer i nya Macbook Neo’s färger som inspirerar, och förstås säljer som fan. Inte minst modellen “Citrus”Techbloggare framför vägg med kulörer av orange.Spännande bakom miljöpartistisk partiledare i TV, eller blir det för markant och svårt att få det att funka med mitt möblemang?Dovare petroleumblå i interiör i film av Aki Kaurismäki.Pinkish, eller med mjukt minimala gråblå instick i det rosa. Det senare – d.v.s. nånstans i den övre vänstra markeringen – kanske hade funkat och känts lite nytt!Stabila och lugna kulörer från NordsjökatalogenFredriks vägg bakom hans akvarium en gång i tidenBakgrund på iPad ProiPhone 17 Pro’s Cosmic Orange ju! Varför inte på väggen min?Räkna aldrig ut en iMacs färgkulörPunkter av intresse i golvmattefärgen i en pingishageNånstans i de ljusare partierna, eller är det för mörkt alltihop?Fredriks vägg i hans sovrum igen
Well.. just när en trodde att ombyggnationen av Värnhemstorget skulle gå in sin slutfas, så blev allt värre. En ny våg av asfaltarbeten, trädplantering och allmänt byggkaos har inletts. Värnhem är helt avstängt för bil- och busstrafik, och även för oss som går eller cyklar är det en mara att ta sig fram. Stängsel och barrikader är på plats i alla väderstreck runt torget. Alla gator är stängda för genomfart: Föreningsgatan, Lundavägen, Sallerupsvägen, Östra Förstadsgatan och Kungsgatan. Det tar nu en kvart att gå till Entré, när jag normalt bara har tre minuters gångväg dit.
Vi som bor här är hårt prövade. Ombyggnation har redan varat i två år och den verkar liksom aldrig ta slut. Det är så klart rätt enerverande.
Samtidigt har hela spektaklet en komisk nivå. Det florerar r.ex. ett roligt rykte om att bara fyra personer är anställda för att göra allt jobb. Det hade förklarat ineffektiviteten, så fan vet – det kanske är sant! En annan tragikomisk sak är alla snackisar om hur alkisarna inte kommer fram till anrika gamla krogen Fregatten. De hittar helt enkelt inte dit längre. Står bara och snurrar på stället bakom nåt stängsel, sedan ger de upp och går hem, hehe. Ett smärre helvete är ju också byggkalabaliken för dementa gamlingar, och alla med rollatorer. Polisen har redan fått rycka ut och rädda några förlupna sådana. Senast häromdagen en gammal kvinna som hade snirklat sig in på just Fregatten men inte hade den blekaste aning om hur hon skulle hitta hem. Ja, käre tid vad den här ombyggnationssnurren ställer till det för folk.
Den nya byggfasen har pågått sedan den 13 april och enligt informatörerna i gula västar som är utplacerade runt torget (vissa från Malmö Lokaltrafik och andra från Malmö stad) så varar den till mitten av maj. De stackarna har verkligen ett otacksamt jobb för många är kritiska, ibland förbannade och självklart förvirrade. De undrar ju var deras vanliga busshållplats har flyttats.. Igen!
Alltså, kalla nerver vinner, och det det blir nog fint här till slut. Men samtidigt är det inte något direkt revolutionerande eller jätteintressant stadsplansmässigt som sker, trots projektets långvarighet. Hoho, det känns rätt mycket som Värnhem, ja, som i ett nötskal, och det måste man ändå i någon mån omfamna – att allt i slutändan kommer vara ungefär som vanligt.. Vi ska bara pinas lite på vägen dit!
Påsken firades med den närmaste familjen i Lackalänga -Stävie, av alla ställen. Hos syrrans man. I hans gamla hus med stor trädgård och vidsträckt gräsmatta som sluttar ner mot Kävlingeån. Fint ställe, och med en egen brygga och badplats minsann. Kanot redo. Gäststuga med veranda samt klätter- och lekanordningar för barnbarnen. Vi var tio vuxna, tre barn, en hund och en vettskrämd katt, så den såg man inte röken av. Han hade parkerat under en soffa då han lider av långvarig psykisk ohälsa, ja är en knäpp katt helt enkelt.
En av höjdpunkterna på våra årliga påskträffar är den traditionella äggpickningstävlingen. Stor dramatik och tävlingslusta då. Först sitter alla och målar varsitt strids-ägg och sedan ska de krockas mot varandra. Jag åkte dessvärre ut i semifinal mot den slutliga vinnaren.. Lite jobbigt satt hantera.
Det bjöds förstås också på ett dignande påskbord med allt gott en kunde önska sig. I glasen landade mest alkoholfritt, men Schnapsen gewesen fanns för den som kände för det. Efter middagen så hann vi också med en skön skogspromenad i vårsolen, hela klabbet Sammantaget trevligt, varmt och kärt som alltid på våra möten. Även om vår stendöda pappa/morfar/farfar Benny saknades vid det dukade bordet i år.
Och jag kände mig mest stressad tyvärr. Alltså, det var ju fint och hjärtevarmt. Vi har verkligen samma täta familjära vibe, som vi alltid haft, och jag vill då inte vara utan den. Men det kostade på i år. Jag var i själva verket inte riktigt där. Var mer i oro inombords. Ja, faktiskt – kämpande. För att klara av det. Önskade mig hem, att bli lämnad i fred, lyssna till mindre babbel.
Idag är det dagen efter, ja påskdagen. Jag är hemmavid och har dragit ner rullgardinerna. Det är behövligt. Att vara själv i lugn och ro, slicka såren och återhämta mig för att söka mig ut på nytt. Tänker att jag lider av långvarig psykisk ohälsa, ja är en knäpp kille helt enkelt, ja, ungefär som den eländiga katten som tog skydd under soffan igår. Det är som det är med orken, men vad fan – glad påsk ändå!
Men det var där andra som gjorde.. Fyra par enligt sympatiska vigselförättaren (och civilt busschauffören) Ditte Flicka Sommer.
Idéen om att anordna drop-in-vigslar på köpcentret kom ursprungligen från Therese Lindsley, centrumchef på Entré. Hon kontaktade Lailoma Norzai – eventkoordinator på grannen Malmöpalatset som arrangerar feststligheter och bröllop sedan något år tillbaka här vid Värnhem. Dessa båda fick sedan Ditte Flicka Sommer på kroken som vigselförrättare. Jag pratade kort med initiativtagarna efter vigslarna och eftersom allt gick bra har de bestämt sig för att fortsätta arrangera bröllop på vår favoritgalleria. En eller möjligtvis två gånger per år, förslagsvis vår och vinter. En skojig detalj i år var att den valda bröllopsdagen blev Fredagen den trettonde framför Alla hjärtans dag, hoho.
Trevligt, osnobbigt och väldigt mycket Värnhem det här, tänker jag. Och kul med alla som bara släntrar in för att handla på Systembolaget eller Hemköp och plötsligt får sig ett giftermål till livs vid ingången. Eller som en Värnhemsbo ur artikel från Sydsvenskan uttryckte sig:
Reportern: Känner du brudparet?
Anonym kvinna: Jag känner ingen! Jag skulle bara gå och handla. Det är så jävla deppigt nu för tiden, så det är så jävla fint att folk bara går och gifter sig. Det här gjorde min dag.
L O G G F I G U R 