Minnen – L O G G F I G U R

København, Lokalt, Minnen, Musik, Värnhem, Malmö

Andra konserter i maj..

(För mer kontext se posten En del intressanta konserter framöver (14/4).

Snart på gång för spelningar i regionen: Emmon och Lucrecia Dalt, TT-Reuter & Blago Bung – och 16 Horsepower minsann!

Emmon och Lucrecia Dalt har jag ett gott öga till, så de hade båda varit kul att checka in. Men att gå och se TT-Reuter (ett av de viktigaste banden för mig som jätteung) utan suveräna basisten Peter Ivarss, gitarristen Peter Puders (båda döda) och tighta trummisen Peter Strauss – det vette fasiken.. Men tanken på att se den sällsynta blomman Blago Bung tycker jag om. Vi får se om det blir av.

En något piggare reunion står nog 16 Horsepower för. Ett älskat band här en gång i tiden. David Eugene Edwards, Jean Yves Tola och Pascal Humbert återskapar sin genredefinerande gothic americana på trevliga Amager Bio i Köpenhamn om några veckor. Ska sägas att frontmannen David Eugene Edwards efter sitt fleråriga projekt Wovenhand fortsatt att ge ut musik under eget namn. Han släppte prima albumet Hyacinth 2023 och den 22 maj kommer uppföljaren Mercurial Silence. Första singeln Sun Manes från den plattan knockade mig i natt.

Har alltid känt mig svag för hans mörkt jagade och vackra sound. Det löper som en röd, eller snarare svartblank tråd genom hela hans gärning, från 16 Horsepower via Wovenhand till den senare solosvängen. Existentiellt och lyriskt rör han sig som vanligt kring oro och smärta, tro och försoning. Hans personliga kristna övertygelse är ingen hemlighet, inte heller hans tvivel. Visst, det kan bli lite mycket ibland, men det funkar för mig. De mörka stråken. Intensiteten och musikaliteten. Motståndet och friktionen. Det gör det för denne. Kristenheten har heller aldrig omfamnat hans verk, speciellt inte den högervridna. Som han säger själv:

”Det kristna samhället har aldrig gillat min musik, och den sekulära världen har aldrig accepterat den eftersom den har en kristen prägel. Så ingetdera lägret vill ha det. Det finns inget jag kan göra åt det. Det är bara vad jag gör. Jag tänker inte försöka blidka någon av sidorna

Videokavalkad och speldatum med hela juntan nedan. Vi börjar bakifrån, ja med månadens sista konserter/artister – först ut.

16 Horsepower på Amager Bio i København den 19 Maj.

Lucrecia Dalt spelar på Inkonst i Malmö den 18 Maj.

TT-Reuter & Blago Bung spelar på Mejeriet i Lund den 15 Maj.

Emmon spelar på Rust i Köpenhamn den 13 Maj.

Minnen, Musik, Värnhem, Malmö

Wir tanzen..

Uppdaterade den gamla listan med klassisk och högkvalitativ discomusik ikväll. Minnen från goa rollerskate-discon på 54:an (ja, på Föreningsgatan 54) när man gick i typ femte klass, till diverse bladdriga tillställningar under ungdom och farbrorsålder. Men det mesta håller ju forfarande! På Apple Music och samma lista på Spotify:

Kuriosa, Minnen, Zu Hause

Vi måste börja våga tala om snygga väggfärger

När det närmast oöverstigliga arbetet med att rensa ut dödsbon ur min lägenhet är klart, och jag slutligen lyckas få mer ordning här hemma.. Då är det framförallt väggmålning i kök, hall och ett sovrum som känns, ja lite på tapeten! Här en samling av foton med färgpaletter som jag gillar och kan överväga. Nästa steg är att identifiera färgkoderna och laborera fram utifrån dem. Well, man har inte roligare än man gör sig.. Men jag inser att jag skulle behöva fler rum än vad jag har. Och fasiken vad jag saknar Fredrik och hans ateljé på Östra Förstadsgatan, ja nu också hans koll på färger och pigment. Ett kärt ämne som vi tyckte om att prata om, som så mycket annat.

Fredriks sovrum i hans bunker/ateljé här vid Värnhem, som den var en gång. Lyckat exempel på variationsrik och svampad djupröd målning.

Systers snygga köksvägg i lägenheten som hon av någon outgrundlig anledning ska lämna.

Vägg bakom rumänska pingisstjärnan Bernadette Szocs

Great Green bakom sångaren i Sleaford Mods

En lundabos ogillade svarta vägg bakom en malmöbo som tvärtom gillar den.

Väljer jag grått så kan en pytteliten tint av andra färger vara spännande. Som här med en minimal ljusröd toning, knappt synlig för ögat, men den är där. Åh, länk till spellistan i bilden så klart!

Ibland känns kulörerna på bloggen itself lovvärda även i väggfärgefrågan

Interiör i film av Aki Kaurismäki, både den petroleumblå och den röda kan gå

Galge med scarfar framför snygg vägg hos syster med god färgkänsla.

Lite samma kulörer i nya Macbook Neo’s färger som inspirerar, och förstås säljer som fan. Inte minst modellen “Citrus”

Techbloggare framför vägg med kulörer av orange.

Spännande bakom miljöpartistisk partiledare i TV, eller blir det för markant och svårt att få det att funka med mitt möblemang?

Dovare petroleumblå i interiör i film av Aki Kaurismäki.

Pinkish, eller med mjukt minimala gråblå instick i det rosa. Det senare – d.v.s. nånstans i den övre vänstra markeringen – kanske hade funkat och känts lite nytt!

Stabila och lugna kulörer från Nordsjökatalogen

Fredriks vägg bakom hans akvarium en gång i tiden

iPhone 17 Pro’s *Cosmic Orange* ju! Varför inte på väggen min?

Punkter av intresse i golvmattefärgen i en pingishage

Nånstans i de ljusare partierna, eller är det för mörkt alltihop?

Minnen, Värnhem, Malmö, Zu Hause

Vi måste börja våga tala om min lägenhet

Idag inleds serien ”Vi måste våga tala om..” (lång trumvirvel ).. min lägenhet! Ja, jag behöver nog uppmärksamma att den inte ser ut som den gjorde för ett drygt år sedan, d.v.s inte alls så cozy som på de forna bilderna ovan. Den är numera rörig, ostädad och belamrad med kartonger och papperspåsar från de nydödas dödsbon.

Jag misstänker att jag försöker tänka mindre på dem genom att inte göra ett jota med deras saker. Hålla dem vid liv trots det tröstlösa i det företaget. Så inte helt friskt här. Jag jobbar på det.

Jag är ju egentligen rätt ordningssam och njuter av att ha det fint omkring mig, så det här är en rejäl och närmast chockerande utveckling, eller snarare ett mörkt tjo-changemang som saknar motstycke i min moderna personhistoria, hoho. Förut var varje pinal på rätt plats och skjortorna hängde oklanderligt och snyggt på galgar i i garderob eller som snygg inredningsdetalj i mitt sovrum – åh, fy fan.

Japp, för ett drygt år sedan var det ändå rätt fint här. Jag hade precis tagit tag lite och påbörjat en trevlig förändring. Sedan blev det så fel när alla började dö. Ja, lite övermäktigt, minst sagt. Ska bespara er bilder på hur det ser ut just nu. Det ser ut som kriget. Rummen har tappat riktning och rörelse, liksom jag. Men aj, vad jag längtar efter att få det utrensat, städat och fixat, och med det förmodligen hitta mig själv en smula på kuppen.

Jag och min son flyttade in i den här lägenheten vid Värnhem i april 2007. Sedan dess har jag haft flera inneboenden, och jag hyrde t.o.m. ut den ett tag när jag provade att bo i centrala Lund. Där blev jag inte kvar länge. De senaste åren har jag bott helt själv. Jomen, det började bra när jag för något år sedan fick tillgång till båda rummen. Jag fixade och gjorde i ordning, fick ommålat i det tänkta vardagsrummet, pyntade lite nytt ovanpå min ursprungliga grundpyntning, hoho. Fick till en viss förnyelse som kändes lovvärd.

Jaja, får ju försöka ta mig i hampan och få till det. Grunden finns där. Så jag har förstås att börja tänka trivsel, form och färg igen. Det behöver t.ex målas om i ett av rummen, och i hallen samt köket. De fula originalgolven i plast, främst i köket behöver också uppdateras. Så där har jag att göra.

Jag hade under min ungdom en kompis som gick omkring med en liten resväska som det stod Jävla Väskan på. Det var ju skojigt, så inspirerad av det har jag nu satt upp en skylt i hallen som det står Jävla Lägenheten på. Den understryker min hatkärlek till bostaden. Känns besvärjande på ett relevant sätt, och jag hoppas att den för tur med sig.

Ett av mina två rum (The Lovable Cringe Version)

Minnen, Zu Hause

Idag har han varit jättedöd i exakt ett år

Yep, min far och min sons farfar. Han dog den 18 april som var datumet för långfredagen i fjol. Så det var en pricksäker och lite snygg exit på det sättet.

Sitter och botaniserar bland bild- och videominnen av honom ikväll. Som när han under julaftonen 2023, efter en tupplur kom nedstapplandes från övervåningen hos min syster. Hur han möttes av oss och var så mild i sinnet, glad av att vara med. Därefter en kort sekvens vid köksbordet i Höllviken.

Nederst en skönt tyst liten film tagen bara ett par veckor innan hans död. Han satt och lyssnade på sin favoritmusik i mina AirPods Max. Smäktande dragspel, tango och så. Fina pappa. Han är saknad av oss alla.