Minnen – Sida 2 – L O G G F I G U R

Så är till sist allt med gamle pappsen över

Körde till Höllviken med storasyrran häromdagen. Vi var på Handelsbanken och tog sedan en fika hemma hos pappas gamla sambo och kärlek, Ingrid. Arvskiftet blev klart för en vecka sedan och nu var vi där nere och tömde hans bankfack, lämnade nycklarna och tog farväl av en epok. Igen.

Pappa hade inget av värde i sitt bankfack, och det hade vi inte heller förväntat oss. Men det var ändå lite kul att se vad han hade i det. Där var en gammal dödsbohandling över min farmor, och så låg där ett knippe anteckningar om vad pappa Benny och mamma Gun hade sparat till mig och min syster 1970-1975. Små summor på små lappar. Och så låg där tolv diabilder från Staffanstorp, interiörer från barndomshuset mest, tror jag. Resten av bankfacket var fyllt av typ hundra gem i olika storlekar. Pappa tyckte alltid om att ha ordning reda och gillade gem.

Det där tyckte t.o.m. banktjänstemannen var roligt och lite ovanligt. När man ju gärna förknippar bankfack med ädelstenar, guldringar och värdesaker så fyllde min pappa det med fukking gem och små lappar om vad jag och min syster kostade i början av 1970-talet. Jag tog en stor bunke gem och stoppade ner dem i skjortfickan, kan ju alltid komma till nytta ja, hoho.

[Banktjänstemannen var för övrigt kvinna, vilket ni antagligen inte tolkade det som. Eller så sket ni blankt i vilket kön det var på den bankanställde. Det är också därför vi använder den mer könsneutrala benämningen “banktjänsteman” om alla som jobbar på bank numera. Det finns inga “banktjänstekvinnor” kvar. Det är förlegat att säga, precis som “lärarinna”, men det där har nåt för mig, still].

Jaja, hur som helst så kändes det bra att få till ett avslut. Det har tagit tid det hela, var ju ändå 15 månader sedan pappa dog. Men så blev det. Det var det sista vi hade att göra och det är jätteskönt att det blivit gjort. Och så klart fint att vi hållit sams genom hela processen, jag och syrran. Men vi är ju båda någorlunda omdömesgilla och välfungerande, trots allt. Ja, vill varandra väl helt enkelt. Och lite pengar har nu kommit in på våra konto, jämte några gamla aktier och fonder, så nu känner vi oss nästan overkligt välbeställda. Nja, det är väl inte helt sant, men tack ändå, pappa! Och foto av honom och familjen kan jag inte få nog av, så här en drös igen!

Minnen, Värnhemiana, Zu Hause

Lurigt med nattdrömmarna, och så har Fredrik varit död i ett helt år

Mina nattdrömmar har numera i regel något nostalgiskt och bräckligt över sig. När de inte bara är jagande ångestfyllda, hoho. Även ljusare partier och sekvenser av vagt livslystet eller positivt får liksom svedda vingar i dem. Känner inte sällan en slags hopplöshet eller uppgivenhet när jag vaknar upp och synar drömskärvorna. Men att skriva hjälper mig att tänka. Det hjälper mig också att sörja. Så ett sorgesamt inlägg idag, från ett köksbord på översta våningen i en lägenhet vid Värnhemstorget i Malmö.

Jag förlorade nyligen en av mina bästa vänner – japp, en av de förnämsta katterna bland alla jävla hermeliner. Eller det var ju inte nyligen – mer då för exakt ett år sedan just idag, men det känns som nyss, ja typ som igår ibland.

Saknar dig, Fredrik, även om du kunde vara jobbig de sista åren. Läste dina två avskedsbrev till mig i kväll och förstår någonstans att du ända in i slutet hade pejl även på ditt friskare och helare jag. Att du ju kom fram och var så fin. Samma när jag läser avskedsorden till din mamma, Carina, som hon vänligt nog delade mig. Men då så outsägligt sorgligt att det där inte räckte för dig. Att du var så kraxigt övertygad och avklarnad i ditt nej till livet. Jag måste få fortsätta att söka motsatsen. Vila i frid, käre vän.

Relaterade poster

Kuriosa, Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Värnhemiana

Dags för Rörsjöstadens vårloppis igen

Den börjar ju bli en lokal klassiker nu: Rörsjöstadens Stora Vårloppis. I år deltar hela 55 gårdar! Se svag karta och bra förteckning över adresser nedan. Vad jag hört så ska det bli hyfsat väder på lördag mellan 10-15, så det låter ju lovande. Kan bli en guldstund för den som gillar loppisar, och som orkar kuska runt här i våra kvarter längs med Kungsgatan. Minns nu fjolårets loppis då jag bl.a. fyndade några snygga koppar och uppläggningsfat.

Andrégatan 4, 7, 8, 11, 12, 14
Bellmansgatan 4
Celsiusgatan 4C
Disponentgatan 1–5
Döbelnsgatan 16
Ehrensvärdsgatan 15
Exercisgatan 3, 5, 7, 11, 30
Föreningsgatan 53A, 54
Kommendörsgatan 11
Kornettsgatan 5, 7, 9, 13b, 16, 18, 24b
Kungsgatan 12, 19A, 22, 27–29, 34
Löjtnantsgatan 6, 8
S:t.Pauli Kyrkogata 11,13, 15, 16, 17, 21
Stenbocksgatan 4, 6, 8F, 10B, 13B, 15, 19B, 21, 23
Sturegatan 1, 3, 7, 14B, 20, 22

København, Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Musik

Andra konserter i maj..

(För mer kontext se posten En del intressanta konserter framöver (14/4).

Snart på gång för spelningar i regionen: Emmon och Lucrecia Dalt, TT-Reuter & Blago Bung – och 16 Horsepower minsann!

Emmon och Lucrecia Dalt har jag ett gott öga till, så de hade båda varit kul att checka in. Men att gå och se TT-Reuter (ett av de viktigaste banden för mig som jätteung) utan suveräna basisten Peter Ivarss, gitarristen Peter Puders (båda döda) och tighta trummisen Peter Strauss – det vette fasiken.. Men tanken på att se den sällsynta blomman Blago Bung tycker jag om. Vi får se om det blir av.

En något piggare reunion står nog 16 Horsepower för. Ett älskat band här en gång i tiden. David Eugene Edwards, Jean Yves Tola och Pascal Humbert återskapar sin genredefinerande gothic americana på trevliga Amager Bio i Köpenhamn om några veckor. Ska sägas att frontmannen David Eugene Edwards efter sitt fleråriga projekt Wovenhand fortsatt att ge ut musik under eget namn. Han släppte prima albumet Hyacinth 2023 och den 22 maj kommer uppföljaren Mercurial Silence. Första singeln Sun Manes från den plattan knockade mig i natt.

Har alltid känt mig svag för hans mörkt jagade och vackra sound. Det löper som en röd, eller snarare svartblank tråd genom hela hans gärning, från 16 Horsepower via Wovenhand till den senare solosvängen. Existentiellt och lyriskt rör han sig som vanligt kring oro och smärta, tro och försoning. Hans personliga kristna övertygelse är ingen hemlighet, inte heller hans tvivel. Visst, det kan bli lite mycket ibland, men det funkar för mig. De mörka stråken. Intensiteten och musikaliteten. Motståndet och friktionen. Det gör det för denne. Kristenheten har heller aldrig omfamnat hans verk, speciellt inte den högervridna. Som han säger själv:

”Det kristna samhället har aldrig gillat min musik, och den sekulära världen har aldrig accepterat den eftersom den har en kristen prägel. Så ingetdera lägret vill ha det. Det finns inget jag kan göra åt det. Det är bara vad jag gör. Jag tänker inte försöka blidka någon av sidorna

Videokavalkad och speldatum med hela juntan nedan. Vi börjar bakifrån, ja med månadens sista konserter/artister – först ut.

16 Horsepower på Amager Bio i København den 19 Maj.

Lucrecia Dalt spelar på Inkonst i Malmö den 18 Maj.

TT-Reuter & Blago Bung spelar på Mejeriet i Lund den 15 Maj.

Emmon spelar på Rust i Köpenhamn den 13 Maj.

Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Musik, Värnhemiana

Wir tanzen..

Uppdaterade den gamla listan med klassisk och högkvalitativ discomusik ikväll. Minnen från goa rollerskate-discon på 54:an (ja, på Föreningsgatan 54) när man gick i typ femte klass, till diverse bladdriga tillställningar under ungdom och farbrorsålder. Men det mesta håller ju forfarande! På Apple Music och samma lista på Spotify:

Kuriosa, Malmö, Lund, Skåne, Minnen, Värnhemiana, Zu Hause

Vi måste börja våga tala om snygga väggfärger

När det närmast oöverstigliga arbetet med att rensa ut dödsbon ur min lägenhet så småningom blir klart, och jag slutligen lyckas få mer ordning här hemma.. Då är det framförallt väggmålning i kök, hall och ett sovrum som känns, ja lite på tapeten!

Nedan en samling av foton med inspirerande färgpaletter som jag gillar och kan överväga. Nästa steg är att identifiera färgkoderna och laborera fram utifrån dem. Well, man har inte roligare än man gör sig.. Men jag inser att jag skulle behöva fler rum än vad jag har. Och fasiken vad jag saknar Fredrik och hans ateljé på Östra Förstadsgatan, ja nu också hans koll på färger och pigment. Ett kärt ämne som vi tyckte om att prata om, som så mycket annat.