Solastalgi vid Värnhem

Kan vara kämpigt att se hemkvarteren förändras. Samtidigt är man som Värnhemsbo rätt härdad. Stora omställningar har ju skett genom åren.. De gamla ”bombhålen” – ja, de kära ödeplatserna – förvandlades till den tragikomiska men älskade affärsgallerian Entré. Sedan har vi förstås Värnhemstorgets alla ombyggnader och omläggningar av buss- och cykeltrafik.. Och så Östra Förstadsgatans butiksdöd följt av en viss comeback, men efter det tyvärr fortsatta problem vad en ser.

Under de 20 år jag har bott här har en ju varit så illa tvungen att leva med alla förändringsprocesser. De är intressanta att bevittna, men ibland inte helt lätt att stå ut med. Saknaden av vad som har varit kan vara lätt ångestframkallande. Ekofilosofen Glenn Albrecht beskrev tillståndet som en hemlängtan man känner, trots att man fortfarande är hemma. Han myntade också begreppet Solastalgi. Det är kort sagt ångesten över att se ens hem- och närområde förändras.

För mig ligger just nu ett solastalgiskt epicentrum vid Slussen, närmare bestämt i korsningen Fredriksbergsgatan/Östra Förstadsgatan. De fyra lokalerna som kantar vägkorsningen gapar tomma, heldöda. Poff, bara borta: Netto (sedan lilla Coop), Stadsmissionens trevliga butik + två restauranger.. Tre om man räknar den sedan länge insomnade gamla klassiska kinarestaurangen Shanghai på Östra Förstadsgatan 25. Att min vän Fredrik – som bodde i sin ateljé på samma våning som kineserna i 30 år – nu också är jättedöd förstärker känslan av ångest och sorg i den där gudsförgätna hörnan av Värnhem. Helt nödvändigt är väl att försöka acceptera förändringen, changseringen – att hoppas på det bästa, våga vara försiktigt positiv, eller bara stå ut med eländet.

I övrigt här i kvarteren?

Den vietnamesiska restaurangen Lau 99 Hot Pot Buffé på Pilgatan har lämnat in handduken, ja stängt och slagit igen för gott. Inte oväntat. Har sett glest ut med gäster där det senaste halvåret. Den där lokalen har genom åren sett flera rörelser blomma upp, vissna och döden dö. Caféet Mormors på sin tid. Sedan det så saknade Cafe Buurs.

Det rotas fortfarande runt vid Värnhemstorget. Görs ombyggnader som är ett aber för både gångtrafikanter och cyklister. Just nu monterar man ner de utskjutande taken på Direkten/Skånetrafiken-huset, där Pressbyrån numera är inhyst. Gick in och pratade med den sympatiska ägarinnan för att få en klarare bild över vad som pågår och varför. Hon berättade att 1: Nya tak väntar, men ljusare och inte så breda på både sidor av huset. Och 2: Att nya busskurer ska placeras utanför ingången till ”pressan” ut mot Östra Förstadsgatan. Som punkt 3 diskuterade vi ev. cafébord sommartid på sidan som vätter ut mot Värnhemstorget – på den lilla trottoaren vid den nya cykelvägen längs med huskroppen. Det hade hon också tänkt på och planerade för till nästa sommar = trevligt. Efter samtalet kom jag att tänka på att om man nu bestämmer sig för att ha en mindre uteservering sommartid utanför Pressbyrån, så borde man göra ett hål i den långa väggen av träd längs med cykelbanan. Ja, att helt enkelt plocka några av träden så att man öppnar upp och connectar med Värnhemstorget, får tillbaka den stulna utsikten över det.