Mitt lyssnade på Lana de Rey (gårdagens post) har genom åren flera gånger fått mig att tänka på den franske sociologen Jean Baudrillard (1920-2007). Han var i i övrigt rätt lik Arne Weise. Ja men eller hur, det är så det är – de var nästan lika som bär! Men hur som helst.. Det känns som att han – inte minst efter de senaste årens tech-utveckling borde hamna lite på tapeten igen. Det är synd att han död. Hade varit intressant att höra hans take on IA och om den digitala kulturen just nu. Han var faktiskt där och nafsade redan för 30-40 år sedan. Jag läste just en av mina egna bloggtexter om honom från 2014. Då hade han varit död i sju år och jag verkade i någon mån söka hans röst, men hittade nog mer min egen. Passar på att reposta och uppdatera den lite ikväll. Här är den:
Jean Baudrillards kynne känns av i sonderingen av plats och tillstånd. Finns ett underliggande driv i texterna, en ständigt påslagen motor som signalerar en vilja att få fortsätta skriva, utforska, att få fortsätta leva. Det skrivna tycks nu ropa till sin herre att komma åter från de döda. Energin och vitaliteten framkallar nästan en känsla av sorg när man sitter och läser; tomheten efter en människa som beskrev världen så intensivt. Både Amerika (1986) och Cool Memories (1997) är strippade på akademisk torrhet men fyllda av abstraktion och prima avläsningsförmåga.
I Cool Memories fortsätter Baudrillard sitt idisslande av världen och varandet. Filosofi och samhällsteori blandas upp med personligare ton i inkilade dagboksanteckningar. Cool Memories är ett myller av sociokulturella expressioner, iakttagelser och observationer av de mest skiftande slag. Psykologi och kognition. Historia och prediktion. Den sekteristiska benägenheten i USA, den antidemokratiska och fascistiska dragningen som förgiftar under ytan, verkar söka sin större våg. De är bra på gyckel, på lögner och sken, amerikanerna. Känns så unga, och är ju unga i ett historiskt och samhälleligt perspektiv, lite av amatörer, omogna, samtidigt världens mäktigaste nation. Det känns alltid olustigt att tänka på det. Vad mer finns i sjön? Jomen media, människa, modernitet och mytologi. Cybernetiks, tech, sociologi och streetviews. Lech Walesa, laptops och litteratur. Twin Towers och Berlinmurens fall. Isberg, sexualitet och död. Berlusconi och Mitterand jämte Kierkegaard, Stevie Wonder och Cicciolina – och mycket mer och många fler. Referenser som kan tyckas daterade, men är inte. Finns ingångar överallt. Amerika läcker som ett såll. Tar man på sig de nutida eller kanske framtida glasögonen inser man att det mesta är relevant eller i alla fall hänger ihop. Jävla Amerika. Skenet som tilltalar. Den skillade showen i kulturen. Smältdegeln av olika nationaliteter. Öppenheten. Samtidigt rasismen och de uppenbara sociala orättvisorna. Stadgan i konstitutionen, men också bräckligheten, inte minst i de demokratiska instanserna. Hur det trots all tyngd känns så tunt, rätt skralt och liksom lynnigt.
Baudrillard stramar åt och slipar till, fångar in erfarenheter i stort som i smått och skapar ny mening. Han utformar gärna platsbestämda föreställningar, genererar scener på olika nivåer som förkroppsligar idéer och tänk. Hängivenheten och temperamentet i Cool Memories finns kvar från ”Amerika”, likaså de poetiska gesterna, humorn (sort of) och elementet av oförutsägbarhet. Böckerna finns dessvärre inte i svensk översättning, men i engelsk – och dansk minsann – och utgör en spretig men god startpunkt för att bekanta sig med den franska tänkaren. Sedan har hans förutsägelser eller snarare känsla för tech visat sig vara intressanta. Det fanns en nyfikenhet inför digital kultur och vad som redan då väntade i förhållandet mellan människan och maskin. Hur det teknologiska kanske kunde få oss att tänka bättre – eller rentav tänka åt oss.. Yep, går att läsa in mycket om t.ex. A.I i Baudrillards texter. Tänker också på böcker som The Transparency of Evil (1990) och The Perfect Crime (1995).
Fransosens formuleringskonst är stark och speciell – det finns en exakthet i språket som motsvarar hans förmåga att se. En undersökande kvalitet i avläsningen av platsen, inträngandet i arkeologin. Påtagligt så i Amerika – i rörelsen, framåtskridandet i geografin. Hans autofokus är genomträngande och när han stannar upp och zoomar in manuellt, när tankarna får framträda långsamt och organiskt jämte erfarenheten så blir den poetiska och lite profetiska dimensionen ett verktyg för att stärka beskrivningarna. Det kan bli riktigt vackert ibland, dystert, distanserat, men likväl vackert.
Slutord och fantasi:
Jomen, om den gamle professorn nu plötsligt skulle droppa ner från himlen så är det troligt att han hade börjat trampa runt över de sista decennierna som på en liten kontinent, iförd pannlampa med kikare och förstoringsglas dinglande runt halsen. Och nog vill man återkalla honom alltid – förse honom med information om vad som har hänt sedan han sist var med, ledsaga den döde till hans skrivbord – eller kanske cafébord.. Jo, där får han sitta och bläddra i dagens Le Monde på en iPad Air med kylskåpskalla fingertoppar medan han värmer sina blålila läppar mot en dubbel espresso. Japp, den koppen kaffe behöver han så väl.. För den stendöde Jean Baudrillard ska kanske alldeles strax ha sin allra första föreläsning inför en levande publik sedan han dog i mars 2007.. Den kommer att behandla olika aspekter av de hisnande ångestvindlingar som spontant kan uppträda såväl i USA som på den andra sidan – samt innehålla en genomgång av de järtecken och symboler som just nu är mest i ropet på kanotfärderna över floden Styx.
Imagine the amazing good fortune of the generation that gets to see the end of the world. This is as marvellous as being there at the beginning. How could one not wish for that with all one´s heart? How could one not lend ons´s feeble resources to bringing it about? To have been there at the beginning would have been fantastic But we arrived too late. Only the end remains. Let us therefor apply ourselves to seeing things — values, concepts, institutions — perish, seeing them disappear. This is the only issue worth fighting for.
Jean Baudrillard, Fragments – Cool Memories III (sid 33) 1997.
⬤ Ur Amerika:
– Om jogging och andra besvärjelser
L O G G F I G U R 