Gott att det blev lite finare väder här under lördagen. Tänker mest på 10-års-jubilerande NGBG-festivalen, ja på Norra Grängesbergsgatan Hade varit dystert om den ev. sista upplagan av festivalen hade regnat bort, och tragiskt om den enda festivalen som känns mer Malmö än Malmöfestivalen försvinner.
Jag hoppas och tror att de fortsätter nästa år, i någon form. NGBG är dels en sjuhelvetes manifestation för Malmös stora vänster- och alternativrörelse, men framförallt är ju festivalen viktig för alla de band och projekt som finns på gräsrotsnivå i stan. Vi pratar om flera hundra band och artister som får lira inför rikligt med publik den här helgen = mucho betydelsefullt och upplivande.
En positiv sak i sammanhanget är att många av de föräldrar och familjer jag känner som har barn i 5-15-års åldern dyker upp på festivalen med sina telningar. Hade jag också gjort om jag hade kids eller barnbarn i den åldern. Finns ju pysselworkshop för småbarn jämte intressanta och ögonöppnande live-akter för tonåringarna! Blir inga trista moderatbarn gjorda på NGBG-festivalen inte, d.v.s. hopp om framtiden!
Japp, om folk har alla sina hästar hemma, så är det inte så svårt att ta till sig och uppskatta denna sympatiska festival där gatans alla biltvättar och verkstäder öppnar sina garage för oss alla. Och hepp, min egen son syns ju på en av bilderna ovan.. ja, han i solglasögonen för kattsingen!
I år bjöd biografen Hypnos in experimentella kollektivet Pixlar för att skapa audiovisuella verk under kvällstimmarna, och bandnamn som Einstürzende Überraschung, Lingon Groove, Sam Pling Forsman och Drottning Zilvia gjorde mig nyfiken! Liksom Pommes 94, ett smått mytomspunnet underjordiskt DJ-kollektiv i stan som kör fester med huvudfokus på elektronisk musik. En mängd DJ’s och elektronica stod på schemat som vanligt på NGBG, men också mycket annat. Nästan så att att det har blivit för mycket akter och artister på en och samma gång. Att det kändes svårt att överblicka allt i myllret, blev a bit to much. Jag missade t.ex. tyvärr finfina Steso Songs (Karolina Stenström) igår eftermiddag. Hon är allt en braig en. Se tidigare poster..
Har inte nåt behov av att kommunicera över något socialt nätverk. Förstår de som har, inte minst av kontakt- och ensamhetsskäl, men nej, har aldrig haft det behovet själv. Det kan säkert vara en lisa för många, men är en kvarnsten för mig. Blir stressad av fler än fyra ögon. Kanske en svaghet, men japp, så är det. Sån är jag och så vill jag ha det för att få någorlunda själsro.
Samtidigt tar jag ju del av information från folk jag tycker har nåt vettigt eller kuligt att säga på sociala medier. Bara jag slipper interagera på plattformarna. Numera har jag som många andra lämnat X/Twitter och har gått över till Bluesky där jag nog fan följer ett hundratal konton. Är alltså inte öppet följare, men har upprättat listor med personer vars röster intresserar mig. De läser jag dagligdags, men kommunicerar aldrig för öppen ridå med någon på plattformarna. Men kikar, tar intryck och låter saker förmedlas mig. Den hållningen passar mig bäst. Så en blessing är att Blueskye tillåter en att följa utan att själv synas. Jag kan förstås dela och diskutera med folk där via privata dm, och det händer. Men då är det ju mellan de fyra ögonen!
Vanligtvis håller jag mig till meddelande, helst till mail, ibland klart telefon och fysiska möten. Personer som väljer det istället för omvägar runt sociala nätverk framstår som mer robusta mig. Det är säkert en chimär, rentav en orättvis och klanderlig syn på folk.. Så jag jobbar på att likställa de som dagligen hostar upp saker på sociala medier med de som hänvänder sig till en i mail, eller bara gammelbloggar, som jag själv. Mail känns så mycket lugnare, mer civiliserat, intimt och klart sexigare. Att ha en grundläggande tillit till den andre? Våga visa den.
Ser ju också dagligen i flödena hur öppen kommunikation leder till polarisering och osämja mer än motsatsen. Därför har jag fortfarande visioner om ett annat slags internet, ja faktiskt ett mer reglerat och mindre glappkäftigt. Vill härmed slå ett slag för mer privat och mindre vidöppen kommunikation, en mer innerlig och närvarande. Uppskattar givetvis att läsa den öppna med tankar, tyckande – med massor av ögon. Men aj, är svag för den mellan bara fyra! Så en egen liten slutsats där ändå: världen har nog då en större chans att bestå! Vinsten i att mer se än synas, att internalisera mer än externalisera. Vara nyfiken och intressera sig för den andre, ja nästan, för att låta svårt kristen, vilket jag inte är. Tvärtom – i förra valet röstade jag på S.A. Satanistiskt Alternativ.
Jag tittade som hastigast på SVT’s utfrågning av vänsterledaren Nooshi, sedan gick jag och köpte sushi på restaurang Satchi på Östra Förstadsgatan. Inte så god som Samurai’s på samma gata, och Satchi har inte ens misu-soppa på menyn, men en 15-bitars kostar bara 127 kr, så ibland blir det att jag handlar där. Men struntsamma nu, för mest tråkigt och upprörande ikväll: Nooshi Dadgostar var feg och undanglidande i migrationsfrågan. Mer än att ta tydlig ställning för en human flyktingpolitik så anslöt hon till Sossarnas och Tidöpartiernas strama kurz. Plussar man på med vänsterpartiers uppenbara problem med antisemitism, så börjar det kännas svårt att lägga en röst på dem i årets val. Tyvärr. Om jag alls ska rösta så blir det nog Miljöpartiet för mig. Tycker att de känns ärligare, konsekventa och faktiskt mer radikala. Men att inte Vänsterpartiet låter den sympatiska, oförställda och vältaliga vice partiordföranden Ida Gabrielsson bli partiledare är en underlighet. Hon hade gått hem i stugorna på ett mycket bättre sätt än vad Nooshi gör.
Demonstrationer i Köpenhamn och Århus mot den s.k. burka-lagen som trädde i kraft igår. Många hade samlats på Den Sorte Plads på Nørrebro, vilket kändes sympatiskt. För annars har man dessvärre känslan av att dansken i allmänhet tycker att det här maskeringsförbudet är en riktigt bra idé. I alla fall när det handlar om muslimska kvinnor som vill ha på sig niqab.
Partiet De Konservative – med stöd av Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna – försökte redan för åtta år sedan få till ett förbud, men man stötte på grundlagsmässiga problem. Man har också återkommande genom åren pratat om möjligheten att vägra burka- och niqab-användare ekonomisk stöd, som ett alternativ till ett mer direkt förbud. Men även där har det varit stopp. Juristsamfundet har satt käppar i hjulet med hänvisning till Grundloven §70 som säger att ”ingen kan pga deres trosbekendelse eller afstamning berøves adgang till’ den fyllde nydelse af borgerlige och politiske rættigheder (…)”.
Men nu har man alltså till sist rott burka-lagen i hamn. Det har man gjort genom att omformulera den och göra om den till ett mer generellt maskeringsförbud. Det danska Justitieministeriet säger ”Man må gerne tildeække ansigtet, hvis man har et anerkendelseværdigt formål”. ”Anerkendelseværdigt” omfattar t.ex vinterkläder, arbetsuniformer, kostymer till fest och högtider osv. Den nya lagen innebär att det nu är straffbart att ha niqab i det offentliga rummet. Beklädnaden får i fortsättningen bara användas i privatreligösa sammanhang. Så det är ju ingen tvekan om drivkrafterna för den här lagen. Den riktar sig självfallet mot muslimer.
Från och med nu så kan en kvinna som bär niqab offentligt bötfällas på plats. Boten blir på 1000 dkr. Vid upprepad förseelse blir den det dubbla. Tredje gången man haffas så blir det att betala 5000 kr i böter. Och den fjärde gången, och alla gånger efter det – 10.000 kr. Det är långt mindre än 1% av de muslimska kvinnorna som använder burka eller niqab i Danmark. Men med burka-lagen definierar det danska samhället för en liten grupp människor hur de får praktisera sin tro, och man tvingar dem till lydnad genom att göra dem kriminella. Det är vass symbolpolitik, och den sänder signaler till muslimska kvinnor om att de inte vet sitt eget bästa, vilket förstås upplevs som oerhört provocerande.
Det börjar kännas riktigt obehagligt i Danmark. Medierna säljer på rädslan för ”de fremmede” och i sociala medier dominerar detsamma. Det är det upprörda och känslofyllda tonläget som dominerar. Debatten är gapig och onyanserad, och klarare röster dränks effektivt i rasistisk shitstorm och islamofobiskt vrøvl (skitsnack el. nonsens). Man ställer i vanlig ordning grupper mot varandra, pratar om välfärdskollaps och förmedlar repetitivt ett förljuget narrativ om islam och muslimer som ett hot mot danskheten och de danska värderingarna.
Tror fan att man som muslim känner sig fullständigt marginaliserad och exkluderad i det danska samhället. Det är inte bara Dansk Folkeparti som bidrar här. Venstre, Liberal Alliance och Nye Borgerlige kör samma linje. Även Socialistiskt Folkeparti och Socialdemokraterna har anslutit. Vägvalet för S såg man redan under Helle Thorning-Schmidts tid som partiledare och statsminister. Kommer ihåg partiets otrevliga slogans på bussar och tåg under valåret 2015: ”Bevara det Danmark vi känner”, ”Stramme regler og fler krav till invandrere!” osv. Och man minns slöjdebatten 2010 där Thorning-Schmidt bekräftade socialdemokraternas förskjutning mot Dansk Folkepartis syn på islam som ett hot mot ”det fria Danmark”, och öppet skyltade med sin förstockade fördomsfullhet.
Nedan klipp ur intressant debatt i i dansk tv från tidigt 10-tal. Sympatisk muslimsk böna ger socialdemokraternas statsministerkandidat Helle Thorning-Schmidt gott och omdömesgillt motstånd i meningsutbytet. Sedan dess har dessvärre de danska sossarna stramat åt ytterligare och glidit över i ett klart islamofobiskt och rasistiskt tänkande. Den här typen av debatter är i de närmaste helt frånvarande i dansk statsmedia idag.
Det har nu rätt länge varit helt politiskt korrekt att vädra islamofobiska åsikter i Danmark. Svepande generaliseringar är mer regel än undantag. Visst kan politikerna ha lite trubbel med den danska grundlagen, och FN’s konventioner om mänskliga rättigheter när det handlar om flyktingmottagande och integration – men man verkar faktiskt inte bry sig nämnvärt. Under statsminister Lars Løkke Rasmussens ledning kom i våras den s.k. Ghettopaketen. som bl.a innebär att man planerar att höja straffsatsen för brott, i vissa temporära zoner. Det innebär att bestraffning kommer att slå olika hårt beroende på vem man är, och var man bor. Vidare vill man att personer som väljer att flytta till utanförskapsområden ska kunna få indragna eller sänkta bidrag. Man vill också att ”ghettobarn” som fyllt ett år ska skiljas från sina familjer under minst 25 timmar i veckan för obligatorisk undervisning i ”danska värderingar”. Från Mellanöstern utsprungna högtider som jul och påsk ska inläras, och dyker inte barnen och föräldrarna upp så dras deras försörjningsstöd in. Juristsamfundet har reagerat, men för döva öron.
Det politiska etablissemangets alltmer strama hjärtlösa hållning i flykting- och migrationsfrågor har medfört att rasismen tagits till en ny nivå. Vi pratar nu fullt utblommad individuell rasism, såväl som strukturell. Ett dehumaniseringsprojekt sanktionerat av den politiska makten, som verkar tilltala en alldeles för stor del av befolkningen, vilket i sin tur håller på att legitimera diskriminering och kränkningar, en allt grisigare främlingshets, allt fler hatbrott.
Flera fascistiska lagförslag kan komma att klubbas genom av den danska regeringen. De har börjat bli juridiskt rumsrena. Hijab, den vanligaste slöjan, står på tur att förbjudas för flickor i folkskolan. Och man förväntas göra vidare inskränkningar i asylrätten. Det är inte utan att man kommer i tankar om 1930-talets Europa när man hör och ser allt det här. Det ska sägas att antisemitismen är i växande också i Danmark, precis som i Sverige. Precis lika illa är det ju med den som med hetsjakten på muslimer. Och här hemma är det val nästa månad. Det känns som ett apokalyptiskt sådant. Och sakernas tillstånd på bägge sidor om sundet får en ibland att vilja ge fan i allt och lägga sin röst på Si! (ja, Satanistiskt Initiativ! Men det vore nog inte helt rätt röstningsstrategi med tanke på xenofobiska Sverigedemokraters framfart i opinionsundersökningarna. Eller jag vettefan. Men brrrr.. Det är mörka tider, och mörkare ska de bli.
Klipp från Berlinbiennalen 2017. Filmregissören Aki Kaurismäkis presskonferens i samband med att filmen Ljus i skymningen tilldelats Silverbjörnen för bästa regi.
Temat i filmen rör sig om flyktingsituationen, som han inleder med att kommentera. Sedan får han en fråga om vad han anser om islamiseringen av Europa.. Svaret är skoj – inkluderar avväpnande isländsk VM-fotbollsreferens (!) och blir humanistisk skarpt trots att regissören förmodligen har ett par järn innanför västen (vilket man får för sig eftersom han är finne). Ja, men hur som helst – man gillar ju Aki!
MajaDarkest Karlsson har en väldans bra känsla för harmonier och rytmiska mönster. Förenar det med ett helt unikt uttryck och en pågående livsberättelse i sina texter. Så har det varit från början i alla hennes konstellationer genom åren (som med Le Bombe, Sonja Åkesson Trio, Style By Magic, MAKEMAKE m.fl.).
Att hon länge bott vid Värnhem och på Öster i Malmö gör inte saken sämre. Skulle säga att hon är det vassaste vi har musikaliskt här omkring. Senaste släppet Fåglar kom för en månad sedan – en finstämd och klockren ballad som har fått mig att återupptäcka hennes musik.
När jag nu har lyssnat in mig på hennes senaste produktioner (tre (!) plattor i fjol), så slår det mig att jag litar helt och hållet på vad jag hör samtidigt som jag blir överraskad. Hur förklara, jomen alltså – MajaMörkaste Karlsson har en sällsam förmåga att ro låtar i hamn. Att lösa det helt enkelt. Det blir liksom alltid bra och intressant, framkommer ofta kvaliteter i melodi och harmonier, i röst och lyrik, som man inte helt har räknat med, men som känns rätt och på sin plats. Det medför gärna golden moments listeningto her, i varje fall för mig.
Hennes elektroniska projekt Style By Magic är speciellt där. I de långa helt instrumentala och mångsidiga spåren hinner hon överraska en flera gånger, ofta under en och samma låt. Hur det finns en dynamik och diversifiering som jag kan sakna bland många andra elektroniskt inriktade profiler. Maja Darkest Karlsson har det där. Hon har koll.
Sedan njuter jag ju hennes röst, den distinkta skånskan – den konfrontativa och förbannade tonen så väl som som den milda och ömma. Där kan hon få en att tänka på Thomas Öberg i Bob Hund. Finns något naket och subversivt som tjusar och länkar samman dem. Det där har alltid känts och tilltalat mig mycket med Maja – från de tidigare åren med Le Bombe till dags dato.
Det mesta hon släpper är så pass bra att det knappt går att utesluta några spår från den spellista jag håller på att knåpa ihop med henne. Vette fasiken hur jag ska ta mig runt det, men det är ju ett rätt delikat problem.
Ett mer enerverande trubbel är att musiken hennes finns på Spotify mer än på min föredragna musiktjänst Apple Music. På Spotify ligger t.e.x alla spåren under åren med fantastiska Le Bombe. Nåväl, Karlsson har valt att lägga upp merparten av sitt material på tjänsten, så då får ju min spellista utgå från den. Det brukar vanligtvis vara så att Apple Music har det mesta av sånt jag gillar medan Spotify rätt och slätt går bet i mångt om mycket. Speciellt så under de senaste två åren då flera artister jag uppskattar har dragit bort sitt material från tjänsten. Hoppas verkligen att Karlsson snart ser till att lägga upp sitt material på Apple Music, Tidal osv.
Vet att jag skrev ett par rader om Maja här på bloggen redan 2015, och länkade sedan också till den här personliga artikeln som hon skrev utifrån sitt transperspektiv i tidskriften Ottar 2018. Det perspektivet har varit närvarande i hennes lyrik och musik länge, och det är befriande att befinna sig så långt från en Agnes Wold eller en Kajsa Ekis Ekmans transfobiska agenda, ja, fuck ’em!
Min spellista med Maja Darkest Karlsson på Spotify landade just nu på typ 80 spår (se nedan). Kanske lite övermaga, men samtidigt – så bra är hon! Att skilja agnarna från vetet är extremt svårt eftersom hennes material har en sällsynt jämn halt av autenticitet 0ch musikalitet. Håll till godo!
Laddar in kommentarer …
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.