Kommunikation och interaktion på webben

Skön morgon. Kaffe, musik, och några mail att läsa. Tänkte på det nu. Att läsa och skriva mail efter att en kväll t.ex. ha använt Messenger med de irriterande lysande “vi är online gröna prickarna”. Jomen, hur det känns lyxigare, mer privat och mindre pyttigt på nåt vis. Som att gå från en 90 x 200 säng till en stor dubbelsäng. Att jag ofta blir glad av det. Beror ofta på avsändaren klart, men där en tendens till att njuta av att få ta ut rörelserna i mail, och känna sig friare – som att få ligga i e-post, hehe. Bara den större skrivrutan alltså!

Det behöver inte nödvändigtvis innebära mer ord. Men det har en annan dynamik. Och kan definitivt kännas sexigare än Messenger eller meddelanden på sociala medier.

På tal om det. Generaliserande påståenden: Folk som kommunicerar mycket på X/twitter och FB har ett mindre engagemang i andra personer utanför plattformen? Finns ett större uppskattande av kontakt mellan fyra ögon i både fysisk och textbaserad kommunikation bland folk som är mindre aktiva på sociala nätverk? Jomen så är det, märker jag. Personer som är jävligt on på X eller FB verkar generellt ha ett annat slags kontaktbehov. De har liksom vant sig att fördela sina gracer? Det är – lättare?

Får känslan av att många kan ha en oro över att det skulle innebära ett slags förpliktelse om att vara närvarande och tillgänglig om man nås av ord i ett mail eller ett meddelande av en person privat (läs meddelanden & mail). Ja, den oron eller tveksamheten verkar mer påtaglig för folk som kommunicerar mycket på X och FB. De verkar trots allt sitt skrivande mindre personligt engagerade, och på det sättet också kommunikativt latare?

Den fasen av att tvingas till någon form av privat kommunikation slipper du ju i X default-läge. Eller på FB. Där avlöser det ena det andra i en snabbare takt. Har personligen inga problem att gilla och följa med i den rörelsen och alla tyckanden och reaktioner på saker och ting, men uppskattar mer den något mer ålderstigna och helt privata kontakten. Att få visa intresse, ta emot av detsamma. Stanna upp lite mer inför varandra.

På FB är det märkbart dummare än på många andra sociala nätverk. Trött kan en bli på övermåtta använda ord som ”underbart”, ”fint”, ”fantastiskt om saker som inte alls är speciellt bra eller fantastiska. Kultur & mediafolket på FB är märkbart stiffare och tråkigare om man jämför med deras twitter-diton. SD-troll är där ju också gott om på de största plattformarna nu. De tillsammans med yoga- och hälsofolket tar hem priset som allt man inte attraheras av.

I de trevligare segmenten av X- plattformen är folk mer om sig och kring sig, har mer humor, roligare och rörligare associationer och större referensvärldar. Samtidigt är det personliga tilltalet aningens satt på undantag, omformat, omintetgjort, för den ständiga åsikts-rörelsen är så himla dominerande och liksom inbyggd i systemet. Och då upplevs väl kontakter som enklare och mer kravlösa, tycker nog många.

Synd ändå på nåt sätt. Det är väl inte så lurigt att hitta ribban med folk. Det är ju inte direkt svårhanterat att kommunicera vad man befinner sig i, tycker jag. Vad en orkar med. Vad man önskar.

Klart att där finns en dynamik och en social växelverkan som verkligen känns och är värdefull på X/Twitter. Käre tid, ja absolut. Uppgåendet i en annan finns ju där också, men på ett något mer icke-uppehållande och flyktigt vis kanske. Men det är säkert en fråga om föreställningar. Och om don och person.

Ska sägas att jag haft kontakt med jätteaktiva twittrare även mail-ledes. Ett par av dem uppskattar friheten i mailet på ett sätt som påminner om det spralliga fölet på vårbete. Att det liksom är nåt annat – att få berätta, läsa, och svara på – i ett mail mellan fyra ögon.

På tal om ögon. Jag har alltid haft svårt för fler ögon än så när jag kommunicerar. Inverkar negativt på min stressnivå. X-människan blir säkert jättestressad av min faiblesse för fyrögd e-post.

Så. Jag gillar X, men skriver inte där. Det hade jag inte pallat. Men följer forfarande några hundra trevliga konton på avstånd, även om X under Elon Musk börjar bli rätt bekymmersamt. Att folk forfarande är så aktiva på plattformen känns sisådär. Pratade med mitt anarkistiska 19-åriga jag om det häromdagen och det fukkade mig över att jag fortfarande ens är kvar. Så jag tror jag lämnar. Bluesky verkar vara ett intressant och mer sympatiskt alternativ.

Däremot gillar jag X-ikonen mycket mer än den fjompigare fågeln. Finns en go art deco-feel. Synd bara att app-ikonen har den lite skrapiga och skamfilade looken.. Den hade varit snyggare utan. Som så här..