

Jag har haft den tyske konstnären Joseph Beuys hängande på diverse väggar i mina hem sedan tidigt 90-tal (bilden till vänster). Han har liksom alltid fått följa med. Det här var en gång en stor affisch, som snart började gå sönder i kanterna och behövde beskäras. Efter varje flytt fick den nya revor och slutligen behövde det lilla som var kvar skyddas, så jag ramade in den. Det handlade till sist om att rädda rosen kvar i bild. Ja, kanske som i livet i stort – att försöka bevara den röda rosen kvar i bilden, på ett eller annat sätt, så gott en kan!.
Jag gillar Beuys kombination av livstrött uppsyn och engagerad blick på affischen. Han känns som en gammal vän nu där han hänger på väggen i sovrummet. Det händer att jag säger ”Good Morning, Beuys!” när jag vaknar och känner mig ensam.. För då blir vi ju lite flera! Jomen hur det ju ligger nära ett kärvänligt Good Morning, boys, hehe.
Joseph Beuys (1921-1986) var utöver konstnär även skulptör, konstteoretiker och professor i skulptur vid konstakademin i Düsseldorf. Efter drygt tio år som sådan blev han sparkad för att han gjorde sina föreläsningar tillgängliga för alla medborgare i samhället. Han miste sin anställning, men fick behålla sin ateljé på skolan efter att studenterna protesterat högljutt mot beslutet att avsätta honom.
Jag och min son besökte en retrospektiv utställning med Beuys på Deutsche Guggenheim i Berlin 2006 – såg bl.a. på hans film I Like America and America Likes Me (1974). I filmen flygs konstnären från Tyskland till USA – och transporteras direkt efter ankomsten till flygplatsen med ambulans till ett galleri där han spenderar tre veckor i en bur tillsammans med en vild Coyote. Yep!

Han går runt i buren som en bisarr blandning av krokig häxdemon och messiansk fåraherde, kommunicerar med djuret, försöker tämja och civilisera det, rädda det från sin egen vildhet. Efter de tre veckornas isolering i buren blir han hämtad av ambulans igen, transporteras tillbaka till flygplatsen och fraktas hem till Tyskland..
Beuys konst blev alltmer politisk. Samtidigt pratade han om den som en terapeutisk kraft, med nästan shamansk laddning. Om läkning genom konsten på individ- nationell och global nivå.
Han blev sedan en av initiativtagarna till partiet die Grünen i Tyskland och så började han göra musikframträdanden som var ganska söta. Nedan gisslar han USA och Ronald Reagan i sympatiska slagdängan Sonne Statt Reagan (sol istället för regn/regen/Reagan) 1982.
Repost från 2016-08-08
⬤ Relaterad länk: Kalle Lind om Joseph Beuys i P1-podden Snedtänkt (2021)
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.