Man kommer inte ifrån Lana Del Rey..

Lana del Rey’s nya singel White Feather Hawk Tail Deer Hunter från kommande albumet Stove (släpps senare i år och blir hennes tionde fullängdsalbum). Fattar inte hur man kan annat än hissa den här singeln. Pitchfork beskrev släppet bra, om än lite väl extravagant (nedan), men det går ju inte att komma från Lana del Rey också som sådan. Hon är och förblir en artist med en sällsam mix av integritet och egenhet, av djup, nerv och blankaste yta. En uttolkare av amerikansk modern erfarenhet, en hängiven spårsökare efter förföriska tecken och rörelser mitt i bland allt normativt. Hon är både en del av det och faktiskt inte alls. Ibland får hon mig att tänka på den franske sociologen Jean Baudrillard. Det är väl hans gamla böcker America och Cool Memories som spökar. Lana tar vid där för mig, förädlar och förmedlar drömmar och upplevelser, men med en personlig relevans som den gamle sociologen går miste om. Lana förför som Amerika, delar sitt tankegods med sin musik och stämningar – som en kvinnlig Baudrillard på steroider, tänker jag. Tomhet, djup och personlig reflektion i skön förening. Jaja, snicksnack, men hon är ett alldeles eget fenomen, och gör det smått genialiskt, skulle jag säga. Så har det sett ut från debuten 2011 med singeln Video Games, till dags dato. Det sägs att hon med det nya albumet Stove ska äntra mer traditionellt country-land. Det låter både älskvärt och aningens skrämmande, men mest himla spännande!

We wouldn’t have a Lana Del Rey love song any other way. This is the woman who has been accused of channeling demonic energy at her concerts, who placed a hex on our current president during his first term. Within her potent brew are traces of Buffy Saint-Marie’s early Buchla experiments, downtown eccentrics like Laura Nyro https://youtu.be/S1stZOAIcW4?is=QAwrM7xemreLeb3Iand Lotti Golden, and vintage Disney soundtracks. The source of this voodoo, or perhaps its object, is Del Rey’s husband, Jeremy Dufrene, who’s also credited as a co-writer: “We’re a match, he’s just in my bone marrow.” After a career spent writing paeans to deadbeats and douchebags, of course her take on true love sounds like a horror movie.