Värnhemiana – L O G G F I G U R

Litteratur & Konst, Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana, Zu Hause

Värnhemiana: Det är inte så konstigt att man blivit stationär och trivs här

Underbart på Värnhemstorget ikväll. Den lågt stående kvällssolen är svårslagen vid Östra Förstadsgatan. Flödet av folk. Bar Hugo på hörnan i det närmaste fullsatt på solsidan. Likaså de nya ”franska” borden på Östra Kaffebarens uteservering tidigare idag. Snälle nån, det är en njutning att strosa runt här vid Värnhem i den milda sensommaren. Att slå sig ned på ”plattan” och glutta på skillade skateboarders (from abroad) på torget. Eller sitta i Rörsjöparken – vår gröna oas med sin unika mix av soldyrkare, yogagrupper, barnfamiljer jämte alkisar och knarkers. Den mixen funkar bra. Den känns på nåt sätt välbalanserad, säg adekvat, reell.

Och så har vi ju Kungsgatan, allén – en enda lång underbarhet! Trots alla år här kan jag inte få nog av den. Den måste väl ändå vara en av världens vackraste gator? Jag promenerade i den och satte mig på en bänk i Floras Hage och läste bok (köpenhamnska Runa Lily Luths lyriska roman Drømmepenge). Sedan traskade jag till Rörsjöparken och fortsatte på samma sätt – med bänksittande, bokläsande och musiklyssnande i lurarna. Efter ett tag blev jag hungrig. Valde att gå till Crazy Food i Coop-huset. Köpte en pommestallrik och fick med grönt – persilja, tomat, rödlök och några pfefferonis. För 30 spänn. Inte en kulinariskt högstående måltid kanske, men gott att tillfredsställa pommes-suget som kan dyka upp ibland.

Mumsade på pommesen framför tvn hemma i lägenheten. Såg sista avsnittet av BBC-serien Line of Duty på SVT Play. Fantastisk tät tv-serie. I juli skrev t.ex. Johan Hilton så här om den i i Göteborgsposten. Går då klart inte att sedan hänfalla till den drös av mediokra deckare och polisgrejsimojs som ligger på SVT och lite överallt, när man ser nåt som är så här pass bra i genren. Visst har jag sett nåt avsnitt av typ Tyst Vittne, men börjar ju ofta gäspa. Line of Duty är ett mästerverk i jämförelse. Missa inte den! Nästa säsong är under inspelning, men väntas inte förrän 2027.

Yep, det var det hela idag.

Samhälle & Politik, Värnhemiana, Zu Hause

Först Nooshi, sen Sushi på Satchi

Jag tittade som hastigast på SVT’s utfrågning av vänsterledaren Nooshi, sedan gick jag och köpte sushi på restaurang Satchi på Östra Förstadsgatan. Inte så god som Samurai’s på samma gata, och Satchi har inte ens misu-soppa på menyn, men en 15-bitars kostar bara 127 kr, så ibland blir det att jag handlar där. Men struntsamma nu, för mest tråkigt och upprörande ikväll: Nooshi Dadgostar var feg och undanglidande i migrationsfrågan. Mer än att ta tydlig ställning för en human flyktingpolitik så anslöt hon till Sossarnas och Tidöpartiernas strama kurz. Plussar man på med vänsterpartiers uppenbara problem med antisemitism, så börjar det kännas svårt att lägga en röst på dem i årets val. Tyvärr. Om jag alls ska rösta så blir det nog Miljöpartiet för mig. Tycker att de känns ärligare, konsekventa och faktiskt mer radikala. Men att inte Vänsterpartiet låter den sympatiska, oförställda och vältaliga vice partiordföranden Ida Gabrielsson bli partiledare är en underlighet. Hon hade gått hem i stugorna på ett mycket bättre sätt än vad Nooshi gör.

Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana, Zu Hause

Solastalgi vid Värnhem

Kan vara kämpigt att se hemkvarteren förändras. Samtidigt är man som Värnhemsbo rätt härdad. Stora omställningar har ju skett genom åren.. De gamla ”bombhålen” – ja, de kära ödeplatserna – förvandlades till den tragikomiska men älskade affärsgallerian Entré. Sedan har vi förstås Värnhemstorgets alla ombyggnader och omläggningar av buss- och cykeltrafik.. Och så Östra Förstadsgatans butiksdöd följt av en viss comeback, men efter det tyvärr fortsatta problem vad en ser.

Under de 20 år jag har bott här har en ju varit så illa tvungen att leva med alla förändringsprocesser. De är intressanta att bevittna, men ibland inte helt lätt att stå ut med. Saknaden av vad som har varit kan vara lätt ångestframkallande. Ekofilosofen Glenn Albrecht beskrev tillståndet som en hemlängtan man känner, trots att man fortfarande är hemma. Han myntade också begreppet Solastalgi. Det är kort sagt ångesten över att se ens hem- och närområde förändras.

För mig ligger just nu ett solastalgiskt epicentrum vid Slussen, närmare bestämt i korsningen Fredriksbergsgatan/Östra Förstadsgatan. De fyra lokalerna som kantar vägkorsningen gapar tomma, heldöda. Poff, bara borta: Netto (sedan lilla Coop), Stadsmissionens trevliga butik + två restauranger.. Tre om man räknar den sedan länge insomnade gamla klassiska kinarestaurangen Shanghai på Östra Förstadsgatan 25. Att min vän Fredrik – som bodde i sin ateljé på samma våning som kineserna i 30 år – nu också är jättedöd förstärker känslan av ångest och sorg i den där gudsförgätna hörnan av Värnhem. Helt nödvändigt är väl att försöka acceptera förändringen, changseringen – att hoppas på det bästa, våga vara försiktigt positiv, eller bara stå ut med eländet.

I övrigt här i kvarteren?

Den vietnamesiska restaurangen Lau 99 Hot Pot Buffé på Pilgatan har lämnat in handduken, ja stängt och slagit igen för gott. Inte oväntat. Har sett glest ut med gäster där det senaste halvåret. Den där lokalen har genom åren sett flera rörelser blomma upp, vissna och döden dö. Caféet Mormors på sin tid. Sedan det så saknade Cafe Buurs.

Det rotas fortfarande runt vid Värnhemstorget. Görs ombyggnader som är ett aber för både gångtrafikanter och cyklister. Just nu monterar man ner de utskjutande taken på Direkten/Skånetrafiken-huset, där Pressbyrån numera är inhyst. Gick in och pratade med den sympatiska ägarinnan för att få en klarare bild över vad som pågår och varför. Hon berättade att 1: Nya tak väntar, men ljusare och inte så breda på både sidor av huset. Och 2: Att nya busskurer ska placeras utanför ingången till ”pressan” ut mot Östra Förstadsgatan. Som punkt 3 diskuterade vi ev. cafébord sommartid på sidan som vätter ut mot Värnhemstorget – på den lilla trottoaren vid den nya cykelvägen längs med huskroppen. Det hade hon också tänkt på och planerade för till nästa sommar = trevligt. Efter samtalet kom jag att tänka på att om man nu bestämmer sig för att ha en mindre uteservering sommartid utanför Pressbyrån, så borde man göra ett hål i den långa väggen av träd längs med cykelbanan. Ja, att helt enkelt plocka några av träden så att man öppnar upp och connectar med Värnhemstorget, får tillbaka den stulna utsikten över det.

Relaterade poster, blandat:

⬤ Naturen, och ett trafikstruligt Värnhem

⬤ Tomt köpcenter, en och annan zombie

⬤ Rulltrappa mot depression

⬤ Tant Entré

⬤ Ny nivå av otillgänglighet vid Värnhemstorget!

⬤ Jag gifte mig inte på Entré igår..

⬤ Lurigt med nattdrömmarna, och så har Fredrik varit död i ett helt år

⬤ Värnhemiana: Litet halvdött torg får plötsligt liv

⬤ ”An Meinen Erlöser” på ett soldränkt Entré

– Hitta mer Värnhemskt i kategorin Värnhemiana.

Malmö, Lund, Skåne, Musik, Värnhemiana, Zu Hause

Einstürzende Neubauten på Malmöfestivalen

Dagarna innan Einstürzende Neubauten skulle spela på årets Malmöfestival satt jag hemma i soffan och lyssnade in mig på dem. Lät min gamla spellista med bandet strömma högt ur mina HomePods. Samma när jag promenixade över Värnhemstorget med AirPods Pro’na i öronen. Tänkte på det faktum att bandet har blivit alltmer välljudande genom åren, och att de är så intima trots omistligt attackerande industri-element (De lämpar sig för övrigt oerhört väl att lyssna på i riktigt bra hörlurar eller dito högtalare).. Men jag blev samtidigt undrande om hur de skulle lyckas förmedla det där live på Stortorget i Malmö. Hur de skulle lösa det liksom, i festivalmyllret vid Stora Scenen? Slutsats: De löste det med bravur!

Får nog säga att det var en av de bästa konserterna jag sett på Malmöfestivalen genom åren. Ljudet var i weltklasse, och leveransen från bandet oerhört tight och fokuserad. Blixa Bargeld var avslappnad och lagom rörig i mellansnacken, men extremt närvarande i låt efter låt. Nya basisten/percussionisten/sångerskan Josefine Lukschy är också ett prima tillskott till en redan stark ensemble.

Jag såg Einstürzende Neubauten 2010, på Konserthuset i Stockholm.Då var Blixa drygt 50 år gammal. De var klart bra, men också lite trötta och pompösa. Jag upplevde dem som aningens för medvetna om sin pondus och briljans. Nu var sånt som bortblåst. Bandet såväl som den 67-årige frontfiguren verkar ha landat i vad de gör. Bara erfarenhet och en djävulsk musikalisk koll och närvaro återstår. Det var inte illa alls att notera.

Konserten i Malmö var en njutning att uppleva. Både min 40-årige son och min 82-årige granne blev betagna av spelningen. Roligt var också att se så många gamla ansikten från 80-talet i publiken. En hel del missanpassade/asociala och jämngamla figurer som man inte sett röken av sedan typ 1986 på Stadt Hamburg eller Fredmans.. Men när det fyrtio år senare vankas Einstürzende Neubauten på Stortorget – då kryper vi minsann ut ur våra gryt!

Det har lagts upp en del YouTube-filmer från spelningen på Malmöfestivalen. Den egentliga ljudbilden kommer förstås inte fram i klippen, men för den nällade säger det ändå något om hur bra konserten faktiskt var. Nederst min spellista med dem på Spotify.

Spellista på Spotify

Kuriosa, Malmö, Lund, Skåne, Värnhemiana, Zu Hause

Idag för 3 år sedan: Klädd i min Lungi

Ny dag vid Värnhem. Har nyss vaknat. Är nymornad. Kaffet är gott. Världen är god, temporärt. Det är redan varmt, men en svalkande vind från öppet fönster sveper skönt uppåt längs med benen. Jag sitter i soffan med ett indiskt tygstycke virat om mig. en s.k. Lungi (alternativ stavning: Lunghi, Longi/Lungyi). Ett vardagsplagg i bl.a. Indien. Fick flera sådana av min yoga-syster när hon reste till Kerala för några år sedan. Tror jag skrivit om det förut.

Gillar verkligen det här plagget. Tunt, luftigt och behagligt att bära. Min favorit-lungi är nog den ockrafärgade ovan. Det har varit med i många år nu. Men jag har flera stycken i olika kulörer och mönster, liknande dem som den välformade killen bär på bilden. Jag bär själv helst en skjorta eller en t-shirt på överkroppen när min Lungi åker på.

I en bättre värld hade jag känt mig helt cool med att gå runt med den på stan, och inte bara hemmavid eller typ på Kämpingestranden. Men det är ju ett klädesplagg som känns lite väl udda och socialt off att bära på ICA Supermarket eller komma släntrande över Värnhemstorget i. Fast å andra sidan.. Är det nånstans det hade funkat så är det väl just här vid Värnhem. Här får vi se så tokiga ut som vi bara vill, hela bunten!

Men nix, att strosa till Entré i min Lungi, det hade jag verkligen inte pallat. Allas blickar och tankar liksom: ”Där är han den långhårige igen, insvept i sina indiska lakan och med sina stora hörlurar på huvudet. Han verkar lite knäpp den”.

Fast en och annan yogabrud eller yogatant hade nog fan tyckt att det var lite fint med Lungi ändå, kanske t.o.m pikant och lite kryddigt. För att inte tala om alla gamla knarkers som hade kommit fram och babblat med mig. Där hade jag alldeles säkert blivit jättepoppis!

⬤ Indiska klädesplagg

Repost från 2023-08-16