Ny dag vid Värnhem. Har nyss vaknat. Är nymornad. Kaffet är gott. Världen är god, temporärt. Det är redan varmt, men en svalkande vind från öppet fönster sveper skönt uppåt längs med benen. Jag sitter i soffan med ett indiskt tygstycke virat om mig. en s.k. Lungi (alternativ stavning: Lunghi, Longi/Lungyi). Ett vardagsplagg i bl.a. Indien. Fick flera sådana av min yoga-syster när hon reste till Kerala för några år sedan. Tror jag skrivit om det förut.
Gillar verkligen det här plagget. Tunt, luftigt och behagligt att bära. Min favorit-lungi är nog den ockrafärgade ovan. Det har varit med i många år nu. Men jag har flera stycken i olika kulörer och mönster, liknande dem som den välformade killen bär på bilden. Jag bär själv helst en skjorta eller en t-shirt på överkroppen när min Lungi åker på.
I en bättre värld hade jag känt mig helt cool med att gå runt med den på stan, och inte bara hemmavid eller typ på Kämpingestranden. Men det är ju ett klädesplagg som känns lite väl udda och socialt off att bära på ICA Supermarket eller komma släntrande över Värnhemstorget med. Fast å andra sidan.. Är det nånstans det hade funkat så är det väl just här vid Värnhem. Här får vi se så tokiga ut som vi bara vill, hela bunten!
Men nix, att strosa till Entré i min Lungi, det hade jag inte riktigt pallat. Allas blickar och tankar liksom: ”Där är han den långhårige igen, insvept i sina indiska lakan och med sina stora hörlurar på huvudet. Han verkar lite knäpp den”.
Fast en och annan yogabrud eller yogatant hade nog fan tyckt att det var lite fint med Lungi ändå, kanske t.o.m pikant och lite kryddigt. För att inte tala om alla gamla knarkers som hade kommit fram och babblat med mig. Där hade jag alldeles säkert blivit jättepoppis!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.