Idag klubbades den nya flyktingfientliga asyllagen igenom utan någon som helst dramatik. Med hot om systemkollaps och genom att ställa utsatta grupper mot varandra har inhemsk inkrökthet tagits till en ny nivå. Att konsekvenserna för oss är obetydliga jämfört med de flyktingar som drabbas borde föranleda ett större antal NEJ i omröstningen kan man tycka. Så blev det inte. Alls. Det är djupt obehagligt, men knappast förvånande. Man har prioriterat inskränkningar i asylrätten ett bra tag. Och det är ju faktiskt en nazist som svingar talmansklubban i Sveriges riksdag Den rödgröna koalitionen har tillsammans med en stark högerflank börjat lösa upp relationsknutarna till SD, och nu lägger alla manken till för att räta ut de små frågetecken som kan finnas mellan partierna i flyktingfrågan. Även om man förstod varthän det skulle barka i omröstningen så tappar man hoppet om de folkvalda. Det har inte saknats välformulerade och kloka röster i debatten. I förrgår riktade advokatsamfundets generalsekreterare kritik mot de planerade förändringarna av asyllagen i en humanitär appell ställd till riksdagens ledamöter. I DN igår kom en samlad uppmaning från Sveriges biskopar att rösta nej. Organisationer som UNHCR, Röda Korset, Unicef, Rädda Barnen, Amnesty, och flera andra aktörer har också reagerat starkt på lagförslaget. Men förgäves.