Den klart dominerande sporten för mig när jag var liten var givetvis bordtennis. Ja, den är ju rätt tongivande fortfarande. Det kommer aldrig att förändras. Pingisen är en livslång passion. Men det fanns annat. Som många andra pojkar var jag mycket förtjust i motorsport. Över hela linjen. Både motorcykel- och bilsport. Och periodvis bortom all sans. Jag tittade på det mesta. Rally-VM följde jag noga, liksom varje år det klassiska 24-timmarsloppet Le Mans, och så Formel 1-cirkusen förstås. Hemma på pojkrummet i Staffanstorp klädde jag väggarna med planscher. Pop, rock och motorsport. Sparks och The Sweet samsades med Formel 1-stjärnorna Emerson Fittipaldi och Niki Lauda. Jag hade också en stor affisch på artisten Gary Glitter i lädermundering👌, hoho. Och en på Ronnie Petterson i sin svarta Lotus 🖤. Jag minns fortfarande med sorg i bröstet hans ödesdigra krasch efter starten på Monzabanan i Italien 1978. Statstelevisionen direktsände det olycksaliga loppet.
Ibland cyklade jag och mina lekkamrater ner till ”Crossabanan” – en utomhusanläggning för motocross med både läktare och klubbstuga. Det var magiskt att stå och titta på hur förarna hoppade över gupp, krängde i kurvor och axade på raksträckorna, hur de stegrade och stylade. Jag studerade dem grundligt, dagdrömde om att en vacker dag få köra själv, kanske med en egen maskin, gärna en Kawasaki. Förmodligen grundlades mitt intresse för cross redan när jag som parvel cyklade på de små vilda stigarna i Prästaparken. Vi var igång där året om, i alla väder. Arrangerade små tävlingar. Hade med oss saft och kakor som vi åt mellan heaten. Jag var rätt bra och vann för det mesta. Sedan visade ju tv-sporten rätt mycket motorsport under 70-talet. På mc-sidan var enduro och roadracing mina favoritdiscipliner, men även isracing och speedway kunde jag sitta och se heat efter heat av. Jag höll på Indianerna i speedway. Ibland Rospiggarna. Och Masarna i isracing. Min egen erfarenhet av motorburna tvåhjulingar var däremot ringa, kom bara att sträcka sig till en liten blå Mustang Mamba som min far köpte begagnad på annons. Jag var 12-år när jag fick den, och eftersom jag var minderårig körde jag bara med den på landet, när vi var i farmors sommarstuga. Där for jag fram som en vettvilling, kors och tvärs över de polisfria smågatorna i Hofterup. När jag var tretton hade motorintresset börjat avta. Det fanns för mycket konkurrens. Jag började åka skateboard. Spela gitarr. Hann med en sväng i fältbiologerna också, sedan kom punken och svepte bort det mesta.
L o g g f i g u r 