Demonstrationer i Köpenhamn och Århus mot den s.k. burka-lagen som trädde i kraft igår. Många hade samlats på Den Sorte Plads på Nørrebro, vilket kändes sympatiskt. För annars har man dessvärre känslan av att dansken i allmänhet tycker att det här maskeringsförbudet är en riktigt bra idé. I alla fall när det handlar om muslimska kvinnor som vill ha på sig niqab.
Partiet De Konservative – med stöd av Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna – försökte redan för åtta år sedan få till ett förbud, men man stötte på grundlagsmässiga problem. Man har också återkommande genom åren pratat om möjligheten att vägra burka- och niqab-användare ekonomisk stöd, som ett alternativ till ett mer direkt förbud. Men även där har det varit stopp. Juristsamfundet har satt käppar i hjulet med hänvisning till Grundloven §70 som säger att ”ingen kan pga deres trosbekendelse eller afstamning berøves adgang till’ den fyllde nydelse af borgerlige och politiske rættigheder (…)”.
Men nu har man alltså till sist rott burka-lagen i hamn. Det har man gjort genom att omformulera den och göra om den till ett mer generellt maskeringsförbud. Det danska Justitieministeriet säger ”Man må gerne tildeække ansigtet, hvis man har et anerkendelseværdigt formål”. ”Anerkendelseværdigt” omfattar t.ex vinterkläder, arbetsuniformer, kostymer till fest och högtider osv. Den nya lagen innebär att det nu är straffbart att ha niqab i det offentliga rummet. Beklädnaden får i fortsättningen bara användas i privatreligösa sammanhang. Så det är ju ingen tvekan om drivkrafterna för den här lagen. Den riktar sig självfallet mot muslimer.
Från och med nu så kan en kvinna som bär niqab offentligt bötfällas på plats. Boten blir på 1000 dkr. Vid upprepad förseelse blir den det dubbla. Tredje gången man haffas så blir det att betala 5000 kr i böter. Och den fjärde gången, och alla gånger efter det – 10.000 kr. Det är långt mindre än 1% av de muslimska kvinnorna som använder burka eller niqab i Danmark. Men med burka-lagen definierar det danska samhället för en liten grupp människor hur de får praktisera sin tro, och man tvingar dem till lydnad genom att göra dem kriminella. Det är vass symbolpolitik, och den sänder signaler till muslimska kvinnor om att de inte vet sitt eget bästa, vilket förstås upplevs som oerhört provocerande.
Det börjar kännas riktigt obehagligt i Danmark. Medierna säljer på rädslan för ”de fremmede” och i sociala medier dominerar detsamma. Det är det upprörda och känslofyllda tonläget som dominerar. Debatten är gapig och onyanserad, och klarare röster dränks effektivt i rasistisk shitstorm och islamofobiskt vrøvl (skitsnack el. nonsens). Man ställer i vanlig ordning grupper mot varandra, pratar om välfärdskollaps och förmedlar repetitivt ett förljuget narrativ om islam och muslimer som ett hot mot danskheten och de danska värderingarna. Tror fan att man som muslim känner sig fullständigt marginaliserad och exkluderad i det danska samhället. Det är inte bara Dansk Folkeparti som bidrar här. Venstre, Liberal Alliance och Nye Borgerlige kör samma linje. Även Socialistiskt Folkeparti och Socialdemokraterna har anslutit. Vägvalet för S såg man redan under Helle Thorning-Schmidts tid som partiledare och statsminister. Kommer ihåg partiets otrevliga slogans på bussar och tåg under valåret 2015: ”Bevara det Danmark vi känner”, ”Stramme regler og fler krav till invandrere!” osv. Och man minns slöjdebatten 2010 där Thorning-Schmidt bekräftade socialdemokraternas förskjutning mot Dansk Folkepartis syn på islam som ett hot mot ”det fria Danmark”, och öppet skyltade med sin förstockade fördomsfullhet. Sedan dess har dessvärre tonen hårdnat ytterligare.
Det har nu rätt länge varit helt politiskt korrekt att vädra islamofobiska åsikter i Danmark. Svepande generaliseringar är mer regel än undantag. Visst kan politikerna ha lite trubbel med den danska grundlagen, och FN’s konventioner om mänskliga rättigheter när det handlar om flyktingmottagande och integration – men man verkar faktiskt inte bry sig nämnvärt. Under statsminister Lars Løkke Rasmussens ledning kom i våras den s.k. Ghettopaketen. som bl.a innebär att man planerar att höja straffsatsen för brott, i vissa temporära zoner. Det innebär att bestraffning kommer att slå olika hårt beroende på vem man är, och var man bor. Vidare vill man att personer som väljer att flytta till utanförskapsområden ska kunna få indragna eller sänkta bidrag. Man vill också att ”ghettobarn” som fyllt ett år ska skiljas från sina familjer under minst 25 timmar i veckan för obligatorisk undervisning i ”danska värderingar”. Från Mellanöstern utsprungna högtider som jul och påsk ska inläras, och dyker inte barnen och föräldrarna upp så dras deras försörjningsstöd in. Juristsamfundet har reagerat, men för döva öron.
Det politiska etablissemangets alltmer strama hjärtlösa hållning i flykting- och migrationsfrågor har medfört att rasismen tagits till en ny nivå. Vi pratar nu fullt utblommad individuell rasism, såväl som strukturell. Ett dehumaniseringsprojekt sanktionerat av den politiska makten, som verkar tilltala en alldeles för stor del av befolkningen, vilket i sin tur håller på att legitimera diskriminering och kränkningar, en allt grisigare främlingshets, allt fler hatbrott.
Flera fascistiska lagförslag kan komma att klubbas genom av den danska regeringen. De har börjat bli juridiskt rumsrena. Hijab, den vanligaste slöjan, står på tur att förbjudas för flickor i folkskolan. Och man förväntas göra vidare inskränkningar i asylrätten. Det är inte utan att man kommer i tankar om 1930-talets Europa när man hör och ser allt det här. Det ska sägas att antisemitismen är i växande också i Danmark, precis som i Sverige. Precis lika illa är det ju med den som med hetsjakten på muslimer. Och här hemma är det val nästa månad. Det känns som ett apokalyptiskt sådant. Och sakernas tillstånd på bägge sidor om sundet får en ibland att vilja ge fan i allt och lägga sin röst på Si! (👿🔥😅). Men det vore nog inte helt rätt röstningsstrategi med tanke på xenofobiska Sverigedemokraters framfart i opinionsundersökningarna. Brrr, det är mörka tider.
L o g g f i g u r 