Läsvärt på Förintelsens minnesdag

För att hedra historien måste vi vara vaksamma inför samtidens nya former av judehat, skriver Lisa Bjurwald och Stefan Krakowski på Förintelsens minnesdag.

Marx var en glödande antisemit och skrev bland annat följande rader: ”Vad är judendomens profana grundval? Praktiska överväganden, egenintresse. Vad är judens världsliga kult? Schackrandet. Vem är hans världsliga gud? Penningen.”

Karl Marx fördomar är en påminnelse om att antisemitismen också förekommer inom vänstern och att den dessutom ofta skiljer sig från annan typ av rasism, eftersom den grundar sig i vanföreställningen att judar besitter en global makt och utgör ett hot mot övrig mänsklighet. Denna variation av antisemitismen ”slår uppåt” och har därmed chans att bli mer accepterad än rasism mot andra minoritetsgrupper, som uppfattas som utsatta, marginaliserade, i princip maktlösa. (…)

Lisa Bjurwald och Stefan KrakowskI i Expressen: Vi måste hålla ögonen på judehatets nya avarter


Många säger: Förintelsen, det var så länge sedan. Det var där och då. För mig har Auschwitz, Förintelsens tunga symbol, varit här och nu så länge jag kan minnas. Mamma Ilis skrik av ångest om natten. Auschwitz. Hennes skräck för schäferhundar. Auschwitz. Hennes inneboende ängslan för att något hemskt kunde hända igen. Hon hade ju redan förlorat allt en gång. Auschwitz.

Pappa Ernsts tårar, de kunde plötsligt fylla hans ögon utan någon synlig anledning. De var hans outhärdliga smärta, saknaden efter dem som mördats i Auschwitz. Eller kanske något annat förintelseläger. Vi visste inte, vi visste bara att alla han älskat hade dödats. Ändå gick han varje dag till brevlådan med ett fåfängt hopp att finna ett brev från sin älskade lillasyster Irma. Pappas tårar gör ont i mig än idag. (…)

Margit Silberstein i Sydsvenskan: ”Jag ville vara alla de som utplånats från jordens yta”


Hur ska Förintelsen skildras och minnas nu när de som kan vittna i eget namn börjar bli kritiskt få? Vilken minnesakt är en förfalskning och vilken är ”äkta”? Utifrån Anders Löwdins foton skriver Ola Larsmo om vittnesmål, fiktion och monument på Förintelsens minnesdag.

⬤ Ola Larsmo i DN: Minneskulturen om Förintelsen har blivit en moralisk vattendelare