Efter ännu ett cafémöte med min musikaliskt pigga väninna applåderar vi fortsatt Billy Nomates, Sleaford Mods och förstås heligt förbannade gamla Crass. Ett annat temperament har Kae (tidigare Kate) Tempest, ickebinär författare/poet och artist som förenar socialrealism och samhällskritisk udd med personliga och existentiella utsagor. Det är ofta både skarpögt och ömt inkännande, och vanvettigt vackert blir det i t.ex. Salt Coast – först ut i raden av låtar nedan.
Och på tal om Crass. Penny Rimbaud släpper ju fortfarande musik. Hans album och samarbeten är väl värda att upptäcka. Den 78-årige gamle Crass-anarkisten pysslar numera med jazz och spoken word, och har bl.a. uppehållit sig vid den brittiske poeten Wilfred Owen’s mäktiga antikrigs-dikter. Owen (1893 -1918) tjänstgjorde i brittiska armén under första världskriget och räknas som en av de främsta krigsskildrande poeterna från perioden.
Inget mer att tillägga. Det är Sprechgesang from the UK som gäller här just nu. Engelskt som attan helt enkelt. Följande musik listades under dagens Afternoon Tea Break:
L o g g f i g u r 