Länge sedan jag skrev om bordtennis. Inte ett ord sedan VM i Houston i fjol, nästan ett år sedan.
EM i augusti såg jag det mesta av, men rapporterade spaltmeter till en god pingisvän istället för att skriva i pingisjournalen. Turneringen var extremt spännande att följa. Men sedan har mycket missats. Varken ett lag-VM eller en ny svensk världstrea (sedan femma) i Truls Möregårdh har förmått bryta bloggtorkan.
Men nu kan jag inte hålla mig.. För rumänska Bernadette Szőcs seger mot kinesiska världtvåan och olympiska mästarinnan Chen Meng i WTT Champions i Macao häromveckan var ju faktiskt sensationell. Det ska ju liksom inte riktigt kunna hända, men det gjorde det. Har aldrig sett den 27-åriga rumänskan spela så bra förut. Kul för europeisk dampingis och fantastiskt roligt att ”Screaming Bernadette” fortsätter att utvecklas och utmanar asiatiskorna. Har inte riktigt trott på det tidigare för hennes teknik och färdigheter har känts begränsade. Men står klart nu att hon höjt nivån på det spel hon besitter och kan. Likväl smått chockerande att det räcker så här långt.
Och på tal om hennes karaktäristiska skrikande efter vunnen boll.. I den här matchen är hon i början tyst som en mus, men börjar använda sin röst i mitten av andra set. Man satt liksom och undrade när hon skulle ta ton. Och nog väntade man på att Chen Meng skulle koppla greppet om matchen, men hon tilläts inte av rumänskan som spelade hypervasst och taktiskt klokt. Bernadette lyckas knipa segern med 3-2 i set. Den gamle kinesiska coachen Ma Lin på bänken såg lika frustrerad ut som Chen Meng till slut. Inte helt nöjd med världstvåans insats, klart.
L o g g f i g u r 