Har lyssnat på musik och sett på film och tv-serier mest hela veckan. Ja, en måste ju berikas någonstans ifrån, tänker jag. Men när jag mellan varven ändå stänger av och tittar ut i världen som den är.. Då blir det lätt att man bara vill krypa in i musik- och tv-bubblan igen, för nog är det bra sjukt och obehagligt där ute nu.
Vilket jävla år vi har bakom oss, och hur illa det forfarande är.. Ukraina, Iran, Afghanistan, det ödesdigra valresultatet för demokratin i Israel. Ja, va fan SD och den högernationalistiska regimen här hemma. Same shit show överallt. Det ena efter det andra av idiotisk och ohederlig karaktär.
Häromdagen Ulf Kristerssons hyckleri. Hur han först nu med en turkisk diktator i hasorna går ut och reagerar på Paludans koranbränning, medan den rasistiske danske grisens eldande ifjol inte föranledde den minsta kritik från varken honom eller hans politiska kumpaner.
Läste en klarsynt tweet av en Katarina igår: Den här regeringen vi fått på halsen. Den gör mig rädd. Jag har aldrig varit rädd av den anledningen tidigare i mitt liv. Den fullständiga inkompetensen och det ohöljda egenintresset skrämmer. Det är en korrupt regim.
Ja, en kakistokrati helt enkelt. It’s bad.
L o g g f i g u r 