Jazzgosse nu

Den sista dagen i februari inleds med jazz.. Ja, jag trillar ju dit ibland. Som nu, i natt. Det blev en ny spellista: Jazz 7. Den innehåller 60 spår precis som de tidigare jazz-spellistorna. I dessa sju blandas standards ur The Great American Songbook med modernt, fusion, avantgarde o.s.v.. Så en salig blandning, men omsorgsfullt hopstuvat.

Mer koncentrerade på nutida jazzfavoriter är Mini Room: Jazz 1-4 med bara 15 låtar vardera – samtliga utsovrade från de större spretigare listorna. Och i specialaren Mini Room: Modern Slow Jazz har jag placerat 20 eleganta jazzmelodier av utpräglat långsam karaktär.

Det är lustigt med den samtida jazzen. Det tar tid att vaska fram pärlorna. Finns mycket som är ganska trist, lite ointressant. Men ser det direkt på låt- och albumtitlar Ibland. De kan kännas nästan besvärande sökta. Finns generellt något återhållet, präktigt och lite mesigt över det ordmässiga uttrycket i genren. Samma med många låttexter. Det är som om de inte har något vettigt att säga, jazzfolket. Tur då att de är så skillade på att spela och sjunga. Men det hjälper långtifrån alltid. Tycker ofta att det på ett modernt jazzalbum finns två-tre kompositioner som är bra eller jättebra, medan resten i regel är mer mediokra.

Ibland får en ju se bort från svaga texter när harmonier och musikaliskt bygge är vasst och signalerar en annan nivå. Så ja – det blir allt som oftast att jag väljer instrumentalt.. Det innebär inte per automatik att man med lätthet hittar starkt material, men chansen då i a.f. något större.

Och ger man jazzletandet rejält med tid och koncentration så blir man förr eller senare rikligt belönad, så är det ju! Det är en fascinerande genre, om du har intresse, nyfikenhet och tålamod, och en viss känsla för musik. Jazz är sällan farligt, men aj vad det kan vara trevligt, och t.o.m sjukt bra.