Har nog fastnat i Alison Goldfrapp här i helgen, det får erkännas. Blivit lite upptagen. Som man kan bli om det vill sig väl, ja, om man har någorlunda lugn i vardagen. Och ork. Det där är ju inget jag helt säkert kan räkna med. Är mer som en nåd om det kommer.. Säg som små frister som kan få innebära engagemang och intresse i olika riktningar. Idag var det således en bra dag och den innebar spännande och snövita Vinterstudion samt videofrossa med Alison. Sämre kan en ha det!
Det ligger ju flera live-versioner av Lovely Head och Utopia på Youtube som är tiptop. Kan inte låta bli att dela dem. Är också svag för synth-glammen i Oh La La från albumet Supernature (2005). Därutöver pillar jag upp Anymore från plattan Silver Eye (2017) och några andra live-upptagningar av hennes bästa låtar, följda av ännu ett spår från hennes nya soloalbum The Love Invention. Och så avslutas det hela med en videohälsning från skogen, jajamensan.
Alison Goldfrapp har ett slags anti-fame skimmer som känns sympatiskt. Lite av en diva, men inte divig. Verkar vara en down to earth-donna på nån vänster, med både känslighet och skinn på näsan. Ur The Guardian 2017:
– You’ve previously described a camera as “a shield you can hide behind”. How does that relate to you as a frontwoman?
Alison: I’m not a public person. I’ve never been interested in fame or having it for myself. I find the idea bizarre (…).
Tant Goldfrapp har nåt anspråkslöst och enkelt som tilltalar mig. Samtidigt känns hon lite blasé och småsnobbigt hipp. En intressant mix. Synd att hon inte bor i Malmö. Då hade jag lagt in en stöt, tror jag. Dream on och lycka till, säger ni. Hurra och tjofaderittan, säger jag. I alla fall idag.
L o g g f i g u r 