Det här är inte lätt att hantera. F. är död. I min kontaktbok står han med underrubriken Brother of all Times. Och så är det ju. Han var min äldsta och närmaste vän. Vi har känt varandra sedan han var 14 och jag 16 år. Delat så mycket av liv och glädje. Träffades i Höllviken. Hittade likasinnade i Malmö. Gav ut anarkistisk poesi och och konst i A5-format. Du tecknade, jag skrev. Vi gick på konserter och du bodde i princip hemma hos mig, i min första lägenhet på Möllan. Sedan valde du att gå på samma Folkhögskola som jag gått året före, ja på Ölands Folkhögskola. Jag såg vad du hade för dig i konstväg, ja omedelbart din talang och rådde dig bestämt att söka konstskolor. Det blev först den förberedande kursen i Malmö och sedan Kunstakademiet i Trondheim, där du kom in som rekord-ung.
Vi lyssnade på samma musik, delade litteratur, konst och motstånd, delade humorn och nattdrömmarna, kärlekstappen och sorgerna, och avogheten inför räliga hierarkier i samhälle, kultur och arbetsliv. Men där var vi också delvis lite olika positionerade – eller hade olika metoder att ta oss an misshagligheterna – men inte i grunden. Du var den mest kompromisslösa, konsekventa och subversiva person jag har känt. På gott och ont. Du var tjurskallig, kunde vara egoistisk och trångsynt som fan ibland. Alkoholmissbruket gjorde sitt till där
Din vänskap och kärlek till mig och till min son Love kändes alltid, även när du var utom dig och ibland tappade grepp och perspektiv. Jag älskade dig som fan. Att du kände detsamma för mig bevisade du många gånger. Trots allt. Vi träffades sista gången för tolv dagar sedan, hemma hos dig. Du hade det verkligt tufft och hade ringt för att träffas. Det var kvällen innan min fars begravning så din timing var rätt usel.
Att vi sedan 2007 har bott nära varandra här vid Värnhem har många gånger varit fint, men också tungt. Under flera år hade Fredriks levnadskamp engagerat mig. Ofta långt utanför mina gränser. Tillsammans med ett par andra har jag lyft och hjälpt honom flera gånger, när smärta och svårt har varit. Han förmådde också många gånger vara ett stöd för mig, även om det var ett bra tag sedan.
Vår berättelse innehåller in alles mucho fint, men de mörkare stråken i honom blev alltmer påtagliga och svårhanterade, säg de sista tio åren. Men nu framträder mer de ljusare minnena, ja allt vi har delat sedan 43 år tillbaka.
Det visade sig till sist att hans olika livstrubbel skulle bli honom övermäktiga.. Han valde att ta sitt liv. Chockerande och tragiskt på alla sätt, men inte oväntat. Och det modet, tänker jag. Han hade ju försökt förut. Det är mörkt, men sant. Men nog om det for now.
Men stor saknad, och vila i frid, fine F. När du var i ordning var du en fantastisk vän, man och kraft. Jag saknar dig, våra samtal, skratten, vår glädje och vänskap, våra diskussioner och vår take på omvärlden. Det är som sagt det fina som står fram nu, och det gör mig ledsen och bedrövad att det skulle sluta så här. Du är alltid i mitt hjärta. Du blev 56 år gammal, nästan 57, och idag har jag pratat med din mor på telefon. Har tagit del av ditt fina avskedsbrev till henne, och har läst dina två sådana till mig. Det är klart hjärtskärande på alla sätt, och aj vad vi kommer att sakna dig.
Ovanpå min fars död för 28 dagar sedan så är det just nu lite väl tungt, måste jag säga. Tack därför alla nära och kära som finns för mig i det här. 🖤
L o g g f i g u r 