Värnhemiana: Litet halvdött torg får plötsligt liv

Tror jag letar små tecken på liv och framåtrörelse efter all sorg och död de senaste två månaderna. Samtidigt har jag inte ork att göra nåt vettigt för mig själv eller tillsammans med någon. Att ta sig ut i världen känns både omöjligt och onödigt. Kropp och hälsa är inte på topp direkt, snarare precis tvärtom. Bara att att sköta hemmet och städa känns oöverstigligt. Det är så mycket annat att klara av, ja i efterbörden av de nydöda nu. Mellan insatserna drar jag ner rullgardinerna och stänger av världen. Sömnbehovet stort. Men ibland tar jag mig ut några meter i den urbana hemmiljön ändå. Gläder mig åt små saker, när det går. Som att den där lilla trötta platsen utanför Entré på Pilgatan har fått lite nytt liv. Det började ju med att Foodcourten kom på plats och att matvagnarna så småningom blev flera än en. Nu har det också börjat hända saker där på lördagar. För någon vecka sedan stor loppis och massor med folk. Idag sommarfest för barnen med hoppeborgar, skumbad och det ena med det tredje.