Min son fyllde 4, förlåt 40 år idag. Åren, de kan vara detsamma, känner jag. Men visst är det konstigt att allt går så fort.
När jag själv fyllde 40 så reste han och jag till Berlin. Barer, musik, konst och city-puls. Vi minns båda det som igår. Han var 21 år då. Sedan har 19 år gått, käre tid. Och om några veckor ska han ut och tågluffa med sin mor. De ska också besöka Berlin, sedan Amsterdam och Hamburg, i den ordningen, vad jag förstår.
Vi firade hans födelsedag på O’Learys på Entré ikväll. Spelade bowling, pingis och käkade middag. Den närmsta kretsen av familj. Ett riktigt svennigt firande kan man tycka, men det blev det ju inte, eftersom det var vi!
Vad han fick för presenter? Jomen, en iPad Mini 7, brädspel, en pingisstomme (Stiga Rosewood med konkavt handtag), ett snyggt laddningsställ för sin iPhone och hans Apple Watch, ett par skor, böcker m.m.
Har jag sagt att han är den finaste där är, och det bästa som hänt mig! Han har sina livsval att göra för att fortsätta blomma ut, eller skrumpna ihop. Jag mina. Gäller att man inte blir för slarvig. Jag är väl inte bästa föredömet där, men det beror väl man menar med slarvig. Men vi finns åtminstone fortfarande, älskar varandra och har kuligt. Grattis på 40-årsdagen, min älskade sønnike!
L o g g f i g u r 