Saknar naturen, ja den där biologiska kontinuiteten ni vet, den som växer utanför staden, långt bortom den egna kroppen. Men istället finner jag mig lierad med asfalt och sammanflätad med byggnadsställningar vid ett trafikstruligt Värnhem.
Kan längta efter den otuktade vöxtligheten. Naturen och djuren. Kronhjorten, duvhöken och storspoven. Hade jag fått välja hade jag idag velat vara trappern eller indianen, men när jag öppnar dörren och går ner på Värnhemstorget känner jag mig mer som en mjukare mekanobricka, präglad av skruvar och muttrar.
Det är inte oskönt alls, för man får ändå ge den urbana naturen att den är svår att motstå. Det är lätt att ens kropp blir en slags sekundär del av den. Konstruktionen av platsen får gå före kött och blod. Och det kaotiska myllret av trafikförvirrade människor har faktiskt bjudit på flera oväntade möten, dråpliga gemensamma skratt mitt i all röra.
Visst är byggkaoset enerverande, men vi kommer säkert snart ut på andra sidan, får man förmoda. Det är de nya busshållplatserna som skapas nu. Arbetet påbörjades för ett år sedan. Man är av tradition inte speciellt effektiv med vägarbeten och ombyggnationer här vid Värnhem.. Från de seglivade gamla bombhålen fram till skapandet av den tragiska men uppskattade gallerian Entré, och sedan alla ändringar där genom åren. Den raserade gångbron mellan de två stora huskropparna i Entre-komplexet. Affärslokalernas omdisponering och interiörernas skiftningar. Marmorgolvets uppbrytning – det kostsamma färgbytet från elegant blanksvart till ful ljusbeige kolakrokant.
Sedan har vi ju Fredsgatans tillfälliga lösning med stora farthinder för bilister, cyklister och gående – som verkar ha blivit permanent. Farthinderna utgörs av ett mischmasch av träd, natur och skrymmande växtlighet. Sikten är eländig, risken för kollisioner kolossal. Det har smällt ett par gånger, men ännu har ingen dött, vad jag vet. Men det är bara en tidsfråga.
Så det gäller verkligen att ha huvudet på skaft och tungan rätt i mun när man går runt vid Värnhemstorget, eller ska gå till Hemköp eller Systembolaget på Entré.
En sak som jag också måste höja ett varningens finger för är Fredstorget längs med Pilgatan. Stenplattorna är lömska där. De har börjat lossna och ligger ojämnt. Snubbelrisken är pretty high för äldre, svagsynta och bensköra. Rollator-folket har så smått börjat klaga, men kommunen har inte bråttom att åtgärda. Hehe. Hopplöst ställe – Värnhem, men man älskar det ändå.
L o g g f i g u r 