Så kom vintern till stan. Snövitt och vackert på Värnhemstorget, men ingen gran och inget dött Tjernobyl-julträd, tyvärr. Men de tre stora gran/grön-bumlingarna står på plats, som de gjort de senaste åren. Jag har vant mig och gillar dem nu. De ser lustiga ut, speciellt med snösprits on the top!
Jag känner mig frusen här hemma för elementen hänger inte riktigt med i vintersvängarna. Det är 17,5 grader i köket, säger Siri i HomePoden. Det är allt några grader för kallt, speciellt på golvet. Men som väl är har jag min nydöda pappas fårskinnstofflor på fussingarna.
Och himla halt var det utomhus idag. Så pass att jag föll och skrapade upp knäet när jag försökte gena över glatta snögräset på gården i kvällningen. Jäklar vad jag flög. Det gick på en tiondels sekund, landade på stengången sidan om gräsplätten. Med domnad hand och blödande knä. Men inget brutet. Måste ha sett mycket komiskt ut. Men jag lyckades falla medvetet. Har lägligt nog sett på många rollerskate-reels den senaste tiden och liksom uppdaterat mig om fallteknik. Så jag föll snyggt och smidigt, tog ut fallrörelsen, rullade ut ur den som man ska. Men gick ju inte att hindra att jag till sist låg på rygg och sprattlade som en skalbagge. Tur att man ännu inte är lastgammal. Då hade förmodligen lårbenshalsen eller höftbenet rykt. Och hoppas för guds skull inte att den snygga donnan i granntrappan såg min dråpliga vurpa från sitt fönster. Jag måste ha sett ut som en hopplös fyllbult. Vilket jävla nummer alltså. Får skärpa mig. Skippa mina sneakers och ta fram de mer grovsuliga vinterdojjorna.
Nåväl gott att vara hemma och slicka såren. Alsol och ett plåster på knäet. Nu soffläge, musik i lurarna och en halvliter tomatjuice inmundigad. Har haft en stark upptagenhet av den drycken senaste veckan. Tömt en liter om dagen. Blir att stappla ner till återvinningen med förpackningarna i morgon.
L o g g f i g u r 