Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund

Människan: ett gränsfenomen’? Hennes högsta goda, hennes ideal tyckes icke kunna bestå annat än i detta: att vara på ett lyckligt sätt – orolig.

Atticism – Humanism (1943)

I fråga om uppfattning av ”djur” och växter kommer framtidens människor att betrakta oss som vildar. Att människan är djur vet man nu. För mig är det naturligt att betrakta vissa djur som – människor. Hunden är oftast ett barn. Hästen har så ofta uttrycket av en djupt livstrött människa.

Agenda (1913 – 1914)

Till att förstå mycket måste man ha förirrat sig djupt in i törnesnåren… De varnande exemplen hjälpa ej; man måste själv vara nära att bliva ett sådant, innan man ser klart.

Veri Similia (1915–1916)

Men när man kommit så långt, att man faller i extas för det ”danska smilet” – då, vid gud, kan man gå hem och lägga sig!
 Plus Salis (1945)

Den bästa mänskliga jämnvikt ligger kanske i den sinnesförfattning, där man icke skulle vilja undvara sina smärtsammaste erfarenheter.

Ars magna (1955)

 

I det ögonblick den pragmatiska punkten i ett sjukt, ett lidande, afslöjat sig för ögat, står man alltid innanför mystikens tröskel – och hoppets.

 

Concordia animi (1942)

När man kommit därhän att man finner det bekvämast och intressantast att låta irritera sig av livseländet, svär man på alltings lönlöshet. Men i själva verket är det enda bekväma och intressanta att icke låta irritera sig. Världen är icke ful; den är förfärlig, ja – men det är något helt annat.

Veri similia (1915-1916)

När man kommit långt bort från sig själv, när livet slungat in sina grövsta stenar i ens spindelvävar, då är förnöjsamhet av nöden. Vägen hem är tung och lång – man ville förtvivla.

Veri Similia (1915-1916)

 

Det hemlösa i livet – : man kan bära det i hjärtat som förlamande, förtärande makt; och man kan hava det som tordön och blixt kring sitt huvud. Det vore förlust, det vore mord på din själ att tillstänga alla dörrar för sorgen; men sorg är icke rätt sorg, om den icke lyfter.

Veri Similia (1915–1916)

 

Man borde låta förbluffa sig av tråkigheten, men aldrig av – jämnheten! Och hur lätt förväxlar man ej dessa båda…

Atticism – Humanism (1943)

 

Smak är en säker brygga mellan människa och människa: mellan ensamhet och ensamhet. Smak är en ständig vänskapsfest.

Elpidi (1939)

 

Att glädjen över framgång, världens gunst o.d. är ett svagt, förvirrat, ovärdigt sinnestillstånd var jag alltid fast övertygad om. I sådana tillstånd – det vore ej mänskligt att vara fri från dem – törsta mina nerver efter det ödsliga och beska.

Agenda (1913-1914)

 

Affektbehärskning är alltid ett produktivt tillstånd, en gynnsam bris för andens segel. Bris, ja! Där var några få som satte hela sin kärlek på just den finaste vinden, det skönaste vädret. De förstodo konsten att öfverlista sina affekter, att leka med dem, men leka med dem — som om det vore allvar. Det är också denna vackra lek man kallar — konst.

På hafsstranden (1922)

 

När man mistat alla ambitioner, går man under – : ifall man icke samtidigt upptäcker för sitt inre öga den största och gudalikaste av alla – den att icke ha någon.

Veri Similia (1915 – 1916)