Nu har någon månad gått, kroppen är någorlunda hel och ett par träningspass är avklarade. Det är dags för comeback, och det på pingisens bakgård. Vi har nämligen anmält ett lag till en motionsserie som vi har fått veta innehåller spelare i ålderspannet 20-70 år. Enligt uppgift ska rena motionärer blandas upp med aktiva klubbspelare från div 3 och 4, gamla uvar” och det slår mig att även jag själv måste räknas till denna kategori numera. Min primära förhoppning är att kroppen ska hålla och att glädjen i projektet ska få bestå. För det går inte att komma ifrån att jag behöver den här sporten i mitt liv. Jag har alltid känt så. Pingisen är en livslång kärleksrelation. Det handlar om en passion, om uttrycksmöjligheter, kreativitet, ett slags språk som jag inte vill klara mig utan. En sekundär förhoppning skulle kunna vara att en ny version av mig som bordtennisspelare ritas fram ur de gamla resterna, en figur som skjuts upp i full storlek vid bordskanten och börjar göra livet surt för motståndarlagen. Jag får lov att återkomma till detta någon gång i december då första hälften av serien är färdigspelad.
- Mer om bordtennis på pingisposter.wordpress.com
L o g g f i g u r 