När jag var liten vaknade jag inte sällan till tonerna av La Mer. Den ingick i min fars dragspelsrepertoar. Han är inte mycket för gammelsnoa, pappa. Han är lagd mer åt det romantiska och lite sentimentala hållet. Jazzstandards samt tangos och boleros spelade han så gott som jämt – och gör ju fortfarande, tack och lov. Ovan sjunger den rödlätte chansonkungen Charles Trénet från Narbonne den här gamla pärlan inför ett fullsatt Olympia i Paris. Året är 1971. Och kuriosa och kuligt är att se hur hans ögon liksom utvidgas och gnistrar till här och var.
L o g g f i g u r 