Webbkrux 2

Ett annat krux är att folks ibland korsas mer än tillrådligt på nätet och man verkar ha lätt att hamna i en viss typ av, vad ska jag säga – privat gäggighet, relationsmässiga gnabberier som utspelar sig mer eller mindre öppet. I allmänhet finns det ett intuitivt moraliskt ramverk och en känsla av anständighet hos den skrivande på webben. Men av och till går det i motsatt riktning, och man ser övertramp som pekar mot att det sker en uppluckring av vår empatiska standard. Påhopp och verbala kränkningar förekommer frekvent i vissa webbmiljöer, och ibland händer det sig också att den mer välmenande bloggaren eller Facebookanvändaren trampar snett. Det kan röra sig om kommentarer och inlägg där man en smula oförsiktigt lämnar ut till synes obetydliga detaljer om folk man känner. Poster och inlägg behöver inte vara av direkt konfrontativ eller försåtlig karaktär för att skapa oro. Det kan räcka med det lilla ibland, och när skribenten sedan får reaktioner på det skrivna så brukar hon högljutt slå vakt om sin rätt att skriva vad hon vill, framförallt på sin egen blogg/sida. Men hur man än vrider och vänder på det så sprider det skrivna någon form av information. Kanske om någon som inte alls vill vara till allmän beskådan. Och självfallet kan det kännas märkligt att en bekant, eller någon du träffar för första gången, plötsligt bedömer dig utifrån fragment av information som någon annan tecknat ner. I synnerhet om tolkningen är taffligt gjord. De empatiska och intellektuella verktyg som hade behövts för att teckna mer autentiska jag, och för att värna om dessa –  används inte. Man blir slarvig, eller så förmår man helt enkelt inte bättre. Otydligheten kryper över tröskeln till webbrummet, och vi blir snart varse att våra relationer är känsliga för felsteg och förbiseenden. Utbredd är också den patologiska nyfikenheten, bristen på impulskontroll som accentueras när vi bara måste ”googla” någon – kanske våra nya arbetskamrater? Man kan fråga sig om vi håller på att bli mindre nogräknade, mer benägna till ytlighet och pladder? I själva verket har det nog alltid sett ut ungefär så, skillnaden är att vi nu också har en webb att bygga, och föga förvånande består denna av precis samma sladder och förklenande sociala hierarkier som den fysiska världen gör. Ytorna för hemlighetsmakeri, tjuvkikande och allmänt tissel & tassel har bara blivit flera, är mer lättåtkomliga, och är dessutom bedrägligt tilldragande. Det är klart att det på olika sätt görs felbedömningar och vankas trubbel.