Internationella bordtennisförbundets webb-tv sänder semifinalerna från Dubai. Dampingisen först. Kraftpaketet Guo Yan betvingar Li Xiaoxia med 4-3 i set och Ding Ning besegrar japanska porslinsdockan Ai Fukuhara med 4-0. På herrsidan vinner Kung Ma Long över den letargiske japanen Jun Mizutani med 4-1, och formstarke solprinsen Wang Hao besegrar gamle draken Wang Liqin med 4-0. Sedan får det vara nog med bordtennisen. Dags att släppa den och ta sig ut i det vackra vintervädret. Det har dessutom varit intensivt ett tag med många livesändningar från internationella bordtennisförbundet, och många uppföljande matchanalyser i samtal med N, min livskamrat i pingishagen. Utöver det kommer den egna gärningen på bordtennisens bakgård. Nåväl, jag bestämmer mig för att ta en lång promenad och sedan gå ner till biblioteket för att inmundiga ett par koppar kaffe, läsa tidningen, låna en bok. En eftermiddag helt utan pingis, tänker jag – men det blir inte riktigt så. Jag får förvisso en promenix och lite lugn och ro på biblioteket, men bara en stund för sedan ringer N, och jag blir brutalt återförd till den sprakande internationella bordtennisvärlden. Han närmast ropar i luren: ”Det är finalen nu, ser du den? Är du på biblioteket? Va?? Ser du inte den???”. Sedan berättar han i en säregen mix av uppgivenhet och inspiration: ”Jag hinner inte med mitt liv, det är för mycket pingis, men det är fantastiskt för den ena tävlingsuslingen avlöser ju den andra! I två veckors tid har jag suttit vid datorn med min kaffetermos och kollat liveströmmar. Allt annat är satt på undantag – familjen, barnen, jobbet..”. Vi skrattar tillsammans åt det närmast bisarra intresset vi har för den här sporten, därefter börjar han pumpa igång ett lysande direktreferat från finalen mellan Wang Hao och Ma Long som just har startat. Jag glömmer genast allt som har med litteratur att göra, och utifrån N´s iakttagelser börjar vi snart diskutera och prata i mun på varandra om vad som pågår på det blå bordet i Dubai. Matchen blir lång, telefonsamtalet likaså. Jag är tvingad att använda ett viskande tonläge för att inte störa folk på bibblan. En timme senare avslutas vårt samtal och jag pustar ut, svettig och flammande röd i ansiktet av såväl spänning som engagemang. Jag hem utan låneböcker. Brer mig ett par mackor och slår mig ner för att se herrfinalen med egna ögon, och därefter damfinalen mellan Guo Yan och Ding Ning – en mycket välspelad historia som beskriver Ding Nings färd mot första platsen i bordtennisvärlden.
Mer om pingis på pingisposter.wordpress.com
L o g g f i g u r 