Buffy Sainte-Marie uppträdde på en gala som Folkkampanjen mot kärnkraft och Linje 3 arrangerade tillsammans med Svensk Indianska förbundet på Amiralen i Malmö 1980, strax före folkomröstningen den 23 mars.
Linje 3, Nej-alternativet i folkomröstningen, bestod mest av folk från VPK, KDS och dåtidens Centerparti som var något annat än dagens Centerparti. Vi är här i efterdyningarna av musikrörelsen, punken lever som bäst och discon skall snart dö.
Förutom att kärnkraftsmotståndet förenade så fanns det i den här sfären av människor en vurm för ursprungsbefolkningar och en misstänksamhet mot vulgoramerikansk glättighet. Därför är det, i alla fall sett i backspegeln, en smula komiskt att tänka på att Buffy Sainte-Marie – förstås sedd som god representant för sin urspungsbefolkning – på den här galan i Malmö glatt äntrade scenen iförd guldglänsande bikini och glittriga fjädertofsar i amerikanska flaggans färger.
Publiken som till stor del var klädda i plyschbyxor och bylsiga tröjor tappade förstås hakan och började mer än lovligt tissla, tassla och skruva på sig i bänkraderna. Jag tyckte inte alls att det var problematiskt. Som 13-åring blev jag istället riktigt kär i henne. Minns att det hettade till i bröstet någonstans mitt under ”Starwalker”.
Här är hon trettio år senare med ett lite fjompigt rockband – men det är ju ”Starwalker”, mot slutet av låten hittar de mer rätt och visst har hon klöset kvar i rösten när hon sjunger ut. Hon fyller för övrigt 70 år i februari.
L o g g f i g u r 