Pappa satt i flera långa minuter och tittade på fjärrkontrollen. Länge, länge som om han funderade på vilken knapp han borde trycka på för att förändra världen. Bara aldrig så lite.
Han vrider sig också hela tiden i sängen. Som om han söker den perfekta positionen, den perfekta ställningen som kunde förändra något. Samma sak med kudden. Tar upp den och lägger tillbaka den. Så en liten, liten stunds vila. Så sliter han bort kudden igen. Irriterad, på gränsen till förtvivlad. Han får inte ihop världen. Den går inte att laga.
De tre vanligaste utropen:
”Oj, oj!”
”Usch!”
”Fy fan!”
L o g g f i g u r 