Jag har avslutat helgen med ett rejält städpass. Och flyttat runt möbler igen. Skulle behöva måla om i hallen och kanske i ett av rummen också. På tal om interiörer. På tal om färgpaletter. Kommer att tänka på Aki Kaurismäkis filmpärlor. Där finns allt en del inspiration att hämta för den tapetklistrande hemmabärsärken eller den måleribenägne stilbastarden som av rimliga anledningar vill skydda sig från inredningstidningarnas blooming room ideal och skapa sig en trivsam och trevlig lya så långt bort som möjligt från alla vitspritsade mardrömsföremål på ljuvligt.se.
Kan i och för sig tycka att Kaurismäkis välkomponerade och blankpolerade rum hade vunnit på att ha något mer patina. Antingen att man drar dem åt det avskavda Nörrebrolägenhetshållet, eller att de får lite av den skamfilade elegans som jag såg under min nyfikna fönstertittarsrunda i kvarteren runt Oranienstrasse i Berlin 2006. Fast det är klart, då lämnar man finnens stiliserade rumslighet och hamnar pladask mitt i mina egna drömmar om det trivsamma vardagsrummet. Nej, Kaurismäkis upputsade filmrutor är bra som de är liksom skådespelarna, föremålen, möblerna. Ta en titt på hans Finlandstrilogi: Moln på drift, publikdragaren Mannen utan minne och avslutande Ljus i skymningen. Och på tal om möbler – ta en extra titt på det vackra lilla soffbordet som glänser på den första bilden. Det hittar man i hans senaste film Le Havre som kom i fjol. Jag har inte sett den. Det ska vara så snäll att den har visats som babybiofilm i Norrköping!
L o g g f i g u r 