Öresundsfestival och Steso Songs

Far i Hatten i Folkets park – Öresundsfestival. L och jag såg på Steso Songs och en dansk elektronica duo som inte var så bra – en sådan liten unik akt som det finns alldeles för många av, och som jag inte kommer ihåg namnet på. M1 kom lite senare, hon hade tagit sig ner från norra Skåne för att hälsa på mor sin. Och M2 anslöt. Så spenderade vi kvällen tillsammans. Mest på Far i hatten. Avslutade med indiskt kök på Bergsgatan. Precis lagom så där ett par timmar någon enstaka gång – Möllan, som ju nuförtiden kan bli lite mycket. Tänker på alla småländska akademiker med helskägg, oborstade babyansikten, alternativ hipsterfernissa. Drösar av vänsterungdom som nuförtiden också är fotbollssupportrar. Möllan har förändrats sedan man bodde där själv under ungdomsåren, och under L’s första år. Det var lugnare där då. Hade jag haft småbarn nu så hade jag inte velat ha hemmabasen på Möllan inte. Och vad man i stället uppskattar Rörsjöstan, Öster City och Värnhem nu – den mer genuina tonen, det något lugnare tempot. Och i själva verket är det ju mycket hippare här än på Möllan, men det är en hemlis.

Det händer att Karolina Stenström skriver krönikor i bl.a. ETC. Jag har inte haft någon tigerkoll på Steso Songs. Har förvisso några låtar från hennes debutalbum nedladdade i mitt röriga iTunesbibliotek, men de har varit otaggade och gömt sig mest hela tiden. Natten innan Far i Hatten bekantar jag mig med förstlingsverket ”Now it’s dark” från 2010 som innehåller ett knippe särskilt tjusiga trudelutter. De tre pärlorna “Blinding Light Of Love”, “The Worse” och “Stay Out Of Us” åker rakt in i min spretiga men vältummade huvudspellista och bara efter några få lyssningar till så har resten av plattans låtar ramlat in. Det var bara hon och pianot på Far i Hatten. Ungefär som i videon nedan, fast pianot var av trä. Publiken fåtalig, men det gjorde inte så mycket. Gick bra ändå. Texterna vet jag inte så mycket om. Tar alltid dem till sist. Om alls. Mer någonting i Steso Songs röst och tonvärld som fångar mig. Det är bräckligt och lite bångstyrigt. Rösten stark, men känslig på samma gång. Särpräglade harmonier blandas upp med poppig lätthet och mitt i mörkan ljus.

”Mitt hjärta är gjort av poröst material som suger åt sig allt. Det är därför jag skriver låtar. Förut ville jag bli hårdare och coolare för att vårt samhälle premierar sådana människor. Nu försöker jag uppskatta att jag är en tunnhudad, känslig person. Det har blivit ett ”mission” för mig. Att få människor som känner sig utanför att känna sig mindre konstiga. Det är karriäristerna som är konstiga och äckliga.” I intervju i Helsingborgs Dagblad, december 2010.

Missade man Steso Songs på Far i Hatten så får man en ny chans på torsdag, då hon spelar på “Den stora ETC-festen” på Inkonst.