Trumpeter

Jag vet inte, och det har ju bara indirekt eller kanske ingenting alls med Calexico att göra – men ibland blir jag så förfärligt trött på den där latinska kultursfären med texmex, solbakad chililimpa och salsa. Och sånt. För att inte tala om Victor Jara och Malmös rödvinsnippriga flamencodansande latinovänster. Får jag välja mellan Cuba Café i Folkets Park och en Cuba Cola på Värnhemstorget så tar jag det senare. Vet att jag mixar ihop saker här, men ibland känner jag helt enkelt en stark aversion mot – Sydamerika. Det är irrationellt som fan och självfallet djupt orättfärdigt.

Kollade på Calexico med en vän på Malmö Festivalen. Men de hade gjort sig bättre på en liten rökig sylta än på den stora Posthusscenen bakom Centralen. Har nog också alltid haft lite svårt för Calexico. Något präktigt över dem, och sångaren Joey Burns röst har aldrig tilltalat mig. Tydligt så när jag nu sitter här och lyssnar på deras bleka coverversion av vackra gamla vaggvisan “All The Pretty Little Horses” på youtube. Tur då att den finns i en bättre version med Current 93 feat. Nick Cave. Men visst, en handfull låtar tycks om – framförallt tidigt material. Och visst gjorde nog Jacob Valezuela och Martin Wenk kvällen lite trevligare med sina trumpeter.

Tack för musiken, R. I synnerhet för all jazz! Det är nog inte alla morbröder förunnat att få tillsänt sig ett myller av jazztrumpetare och jazzpianister, speciellt inte av tjugoåriga systerdöttrar. Hoppas det går bra med ditt eget trumpetspelande? Hade varit roligt att höra dig snart. Ja, du fick ju lyssna på mig i Lund tidigare i somras. Och jag lovar på heder och samvete att det var allra första gången jag lirade trumpet. Jag knypplar alltså ihop läpparna, hittar omedelbart rätt tryck och ut kommer – fukking Amazing Grace! Du såg alldeles skräckslagen ut! Ja, det var ju lite av ett mirakel faktiskt. Jag får önska mig en trumpet i julklapp! Kanske är vi lite likadana där du och jag – “ge mig ett instrument och jag spelar det” liksom!