Burlesk barockpop från 1967 med Clothilde (Élisabeth Beauvais) som har kommit att kallas the Emily Strange of french 60’s pop med sin egensinniga musik och undanglidande personlighet. Vi bjuds på brassblås, piporgel, marimba, flöjtvissel och franska horn jämte elgitarr och rasselstomp. Clothilde hade en kort karriär, släppte bara två EP’s – åtta låtar, och en singel med italienska versioner av två av låtarna. Germinal Tenas, art director för franska skivbolaget Disque Vogue skrev musiken, producerade och fungerade som manager, inblandad i allt från klädval till dekor vid tv-framträdande. Han lanserade Clothilde med orden ”Dumma och elaka sånger med finurliga textrader präglade av svart humor som sjungs av söt flicka. Men 19-åringen trivdes inte med managerns styrande och ställande och aldrig riktigt i rollen som chanteuse och lade snart ner musiken till förmån för universitetstudier i grafologi (en vetenskaplig gren som vid den här tiden var stark och poppis). Efter fem års studier lämnade hon även grafologin och kom aldrig att använda kunskaperna yrkesmässigt. Bad Records i Paris gav ut hennes lilla låtskatt på nytt i fjol.
L o g g f i g u r 