Att titta på under värmeböljan I

Tyrannosaur (Paddy Considine, 2012, Netflix)

Socialbrutalt brittiskt drama om Joseph (Peter Mullen) – en våldsam och självdestruktiv änkling som möter Hannah (Olivia Colman), en kristen välgörenhetsarbetare med smärtan knytnävsknuten just under ytan. Hannahs psykopatiske man James (Eddie Marsan) jagar livet ur henne hemmavid och Joseph är slagen till botten av botten och har gett upp hoppet om sig själv efter en serie katastrofer. De två sargade huvudpersonerna befinner sig förtvivlade positioner och dras till varandra. Långfilmsdebut för den annars skådespelande Paddy Considine som bl a setts i  Pawel Pawlikowskis Last Resort (2000) och Shane Meadsows Dead Man shoes (2004).

Mud (Jeff Nichols, 2012, Uglystream)

Mud (Matthew McConaughey) är efterlyst efter att ha tagit en man av daga i Texas, i ett triangeldrama runt Juniper (Reese Witherspoon) – den kvinna som han sedan ungdomen varit mycket upptagen av. Han gömmer sig på en ö i Mississippideltat när han får oväntad hjälp av två sommarlovslediga och äventyrslystna tonårspojkar som förser honom med förnödenheter. Gossarna blir snart budbärare mellan Mud och kvinnan samtidigt som polisen och den döde mannens hämndlystna släktingar närmar sig. Den mest framträdande av pojkarna, Ellis, befinner sig i starkt danande mellan barndoms- och ungdomsår och spelas riktigt bra av unge Tye Sheridan.

Irina Palm (Sam Garbarski, 2011, Netflix)

Efter att förgäves ha sökt det ena jobbet efter det andra så börjar den skötsamma snart 60-åriga änkan Maggie (Marianne Faithfull) i all hemlighet att jobba i en sexshop för att få ihop pengar till den specialistvård som hennes svårt sjuke sonson är i behov av. På sexinrättningen får hon det parodiskt passande namnet Irina Palm och börjar på ett handgripligt och mycket framgångsrikt sätt ta sig an sitt nya arbete. Ställets ägare, Miki, spelas av den gamle serbiske Kustericaskådisen Miki Manojlović. Både Faithfull och Manojlović gör goda återhållsamma skådespelarinsatser i en långsamt framvaggande film. Det stormade kanske inte, men skrockades en hel del om Irina Palm när den kom 2007. Många ansåg den vara usel, och det skapades t o m ett nationellt filmpris utifrån titeln – The Irina Palm D’or – som sedan 2010 delas ut till årets sämsta brittiska film, skådespelare, regissör osv.. Ett föga smickrande och delvis missvisande omdöme. Kanske klarade britterna inte riktigt av en del inslag i filmen – såsom att Irina efter en speciellt arbetsam period drabbas av “penisarmbåge” och får gå med armen i mitella.. :-). Jag tyckte det var ganska trovärdigt, och charmigt på ett lågmält sätt. Filmen är också i stort en vederhäftig och trivsamt väldämpad historia.

Enlightened (Tv-serie, Laura Dern, 2011-2013, HBO)

Amy Jellicoe (Laura Dern) får ett spektakulärt nervsammanbrott på sin arbetsplats och skickas till ett holistiskt behandlingshem på Hawaii där hon går i terapi, mediterar och odlar lugn, vänlighet och acceptans. Efter behandlingsperioden förlorar hon sin gamla tjänst, men förflyttas inom företaget. Hon hamnar längst ner i byggnaden, på en avdelning för känslig och svårplacerad arbetskraft. I samma veva flyttar hon hem till sin mor (spelad av Diane Ladd, Laura Derns egen mamma) vilket blir en prövning för dem båda. Hon inleder också kontakt med Levi, sin f d man (Luke Wilson), som helst bara vill vara ifred i sitt drogmissbruk. Ami kämpar för att komma tillrätta med världens orättvisor, med sina relationer, och med sitt arbete, men stöter ideligen på patrull och står hudlös inför det exkluderande sociala spelet och hierarkierna på arbetsplatsen. Snart börjar hennes meditativa och accepterande förhållningssätt att krackelera. Visades på SVT för ett tag sedan.