Framför den återuppståndne Jesus Kristus på Bertel Thorvaldsens skulpturmuseum i Köpenhamn kommer jag att tänka på Björn Borg, samt den franske sociologen Jean Baudrillard (1929-2007). Brottstycken ur hans bok Amerika och ett kapitel i början – Salt Lake City, en tidig passage där han läser av stadens mormona sken. I en parantes nämner han just Borg och Thorvaldsens Kristus.
I Amerika synar Baudrillard landet, kulturen och naturen som tillstånd och fenomen i en rad distinkta essäer med en alldeles speciell lyster. Boken är utgiven 1986, i svensk översättning 1990, men känns inte speciellt daterad utan håller hyfsat än idag, även om sken och modernitet tolkas och problematiseras på helt andra sätt idag. Så det vore snudd på tjänstefel att inte slänga upp åtminstone ett par poster med fransosens ord. Först ut Saltsjöstan.
Salt Lake City
En pompös mormonsk symmetri, en oklanderlig och dyster prägel av marmor (Capitolium, kolonnerna i Visitor’s Center). Och till det, en losangelisk modernitet, alla de prylar som hör ihop med en minimal utomjordisk komfort. Kristuspokalen (alla Kristusar här liknar Björn Borg, eftersom de har kopierats från Thorvaldsens Kristus) är ett slags närkontakt av tredje graden: religionen som special effect. Hela staden har för övrigt den övermänskliga, utomjordiska genomskinligheten och renheten hos ett ting kommet från någon annanstans. En symmetrisk, lysande, härskande abstraktion. En elektronisk gök gal i korsningarna, över hela den tabernakelzon av rosor och marmor och och evangelisk marknadsföring – en förvånande puritansk besatthet i denna hetta mitt i öknen, intill denna sjö av tungt vatten, som också den är hyperreell genom saltets täthet, och längre bort den Stora Öknen, där man har tvingats uppfinna bilprototypernas hastighet för att besvärja det absoluta horisontella planet…
Men staden är som ett smycke, med en renhet i luften och en djärvhet i de dykande perspektiven som är ännu vackrare än i Los Angeles. Det finns en förvånande lyskraft och äkthet hos dessa mormoner, som är rika bankirer, musiker, internationella genealoger, polygama (Empire State i New York påminner i någon mån om denna dystra puritanism upphöjd till högsta potens). Det är mutanternas transsexuella kapitalistiska övermod som ger denna stad dess magi, som en motpart till Las Vegas, denna stora hora på andra sidan öknen.
och i en passus LA:
Gryningen i Los Angeles, över kullarna i Hollywood. Man förnimmer tydligt att solen bara snuddat vid Europa för att slutligen stiga upp här, över denna plana geometri där dess ljus fortfarande är det alldeles nya ljuset vid öknens ände. Palmerna som svajar framför ett elektriskt billboard är de enda vertikala tecknen på denna plana geometri. Klockan 6 på morgonen ringer en man i telefonhytten framför Beverly Terrace. Nattens reklam släcks och dagens tänds. Överallt avslöjar och belyser ljuset frånvaron av arkitektur. Det är vad som gör denna stad vacker, intim, varm, vad man än säger om den: det beror på att den är förälskad i sin gränslösa horisontalitet, såsom New York kan vara det i sin vertikalitet.
Ur Jean Baudrillards Amerika (sid 10,11, 71, 72) i översättning av Johan Öberg, utgiven på Bokförlaget Korpen 1990.
L o g g f i g u r 