Keld Helmer-Petersen

Nej, man tar sig liksom inte till Esbjerg, bara så där, över dagen.. Esbjerg ligger ju på Jylland, tre timmars tågresa från København, det är i mastigaste laget. Å andra sidan borde man verkligen resa dit för att få se guldkornen i Keld Helmer- Petersens bildskatt live. Men den köpenhamnske fotografens verk hänger på Phototek Esbjerg fram till den 3 April så det finns tid att fundera på saken. Och det går att se en hel del av hans bilder utan att resa iväg – för när urgammal Keld Helmer dog 2013 skänkte hans familj ca 22.000 foto, dia och negativ till Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Drygt 14.000 av dessa är nu digitaliserade och finns att glutta på här.

Keld Helmer-Petersen fick sin första kamera, en Leica, i studentpresent som 19-åring. Året var 1939 och han cyklade runt i Köpenhamn och fotograferade så det stod härliga till. Man ser i samlingarna hur han som ung och oskolad stannar upp inför vardagsmotiven, söker detaljer, linjer och abstraktion, skissar och letar efter sitt formspråk. Kompositionsmedvetenheten känns naturlig och intuitiv. Det rör sig en hel del om utkast och förstudier, långt ifrån allt är jättebra, men det är inte svårt att identifiera talang och känna av ett stort engagemang. Petersen kom att studera fotografi i Chicago, arbetade sedan som arkitekturfotograf i Danmark och undervisade på Kunstakademiets Arkitektskole. Första gången jag fick korn på hans fotokonst var under 80-talet på ett antikvariat i Köpenhamn; i Fragments Of A City (1960) – fotografier från Chicago med stadsattribut och skylines i siluett och svartvitt. Jag gillade den mycket, och minnet av konstfärdighet och konsekvens har stannat kvar. Vid en retrospektiv utställning i London 2006 berättade den då 86-årige dansken om sviten:

”Black and white came out of Chicago. There wasn’t very much color really–it was gray, like the outskirts of London. Then you had this fantastic number of fire escapes, water towers, wires all over the place, bridges, elevated railroads going through the city. Looking up, there’d be patches of light, wonderful patterns. There was always a bleak white sky in Chicago, pollution, of course. There was no problem getting contrast. So using contrasting fine-grain film and developing it, and printing on contrasting paper, you got something that immediately had to be black and white. Chicago, the fantastic skyline, that absolutely triggered me off — and ended up as the book Fragments of a City.”

Annars är Keld Helmer mest känd som färgpionjär. Ett verk som anses ha haft stor betydelse för det moderna färgfotot är 122 Colour Photographs (1948) som ”återupptäcktes” 2004, och kom att medföra hans sena, mer publika genombrott. I båda volymerna är motiv och detaljer vardagliga och lättidentifierade, men det är formerna och det abstrakta uttrycket som man fäster sig vid. De här fotografierna ligger inte i samlingarna på Det Kongelige Bibliotek, och bara enstaka bilder hittas på nätet. Som 88-åring (!) började Keld Helmer-Petersen experimentera med digitalt fotografi, fortfarande upptagen av arkitektoniska detaljer, grafiska linjer och mönster. Han fortsatte att ta bort mellantoner och skapade starkt kontrasterande bilder – som återknyter till uttrycket i Fragment Of The City – i bl a projektet Black Noise 2010. Det följdes upp av Back to black 2011 som var en fortsättning på hans kameralösa arbete, eller  ”fotografiken”, som han kallade det. Samma år ställde han för första gången ut i Sverige, på Stockholms Fotoantikvariat. Han var då 91 år gammal. I samband med den utställningen intervjuades han i DN:

”– Efter att ha arbetat som fotograf i över 60 år kändes det trist och besvärligt att släpa på min Hasselbladare. Så jag fick idén att använda en dator och skanner i stället. 

Han har fått hjälp att bearbeta bilderna i Photoshop av en tjugo år yngre vän, en tidigare elev från arkitektskolan i Köpenhamn där han undervisade i flera decennier.

– Datortekniken har så många kreativa möjligheter och det går kolossalt mycket snabbare än i mörkrummet. För mig är det en befrielse, en revolution! 

”Fotografiken” har han skapat genom att klippa sönder gamla negativ. Han har också skannat in och bearbetat kalligrafiska teckningar och skräp han hittat på gatan, som döda spindlar. 

– Spindeln blev en flott skulptur och när tuschet hade krackelerat på mina gamla teckningar blev det mycket mer intressant. 

Keld Helmer Petersen berättar i förbifarten att han brukar gräla med en sonson som fotograferar med en gammal analog teknik.

– Den tiden är förbi, säger han osentimentalt.”

Bilderna på Det Kongelige Bibliotek är upplagda efter årtionde, i andra hand under ett stort antal olika projekt- och titelrubriker, som ligger utspridda över decennierna. Taggningen är inte fullständig och en sökning på exempelvis ”interiör” eller ”blomster”ger inte Keld Helmer-specifika söksvar utan generella, ur alla samlingar som det Kongelige har i sin ägo, vilket i och för sig kan bjuda på en och annan surpris. Det Kongelige är i ett pågående sorteringsarbete med Petersens bildskatt och den verkar förändras och få nya funktioner mest varje dag. Men gillar man läget, håller sig till den ordning som finns och har gott om tid så är det bara att börja botanisera i samlingen.

Ett urval av arkitektur och möbler som han fotograferade på uppdrag finns samlade på Danmarks konstbibliotek under rubriken Arkitekturfotografier.