Mer litteratur med appar i. Efter läsningen av Isabelle Ståhls ”Just nu är jag här” får jag en eftermiddag på Köpenhamns Hovedbibliotek syn på Kasper Bjerres diktsamling ”Svovl” (Svavel), utgiven hösten 2016. Jag sätter mig i caféet på entréplan (kaffe och en fransk chokladfylld frukostgiffel) och läser den i ett svep, från pärm till pärm. Bjerre skildrar liksom Ståhl en storswipande person som använder sig av dejtingappar – och här är det självbiografiskt. Med utgångspunkt i ett relationsuppbrott beskriver Bjerre i ”Svovl” hur han under ett par sommarmånader beväpnar sig till tänderna med Tinder – och med systerappen Happn. Det rör sig om en tvångsmässig upptagenhet, en besatt jakt på mänsklig kontakt, och ett missbruksliknande beroende av den dopaminkick som varje ny matchning utlöser. Apparna dikterar tempot som är högt. Även språket rör sig snabbt, jagar febrilt fram över sidorna. Långdikten Bjerre använder sig av lämpar sig väl för att återge hans smått kaotiska tillstånd. Således rumlar vi snart runt med författaren i en digital soppa av skärmmeddelanden, tillfälliga fysiska kontakter och bakfulla uppvaknanden i främmande lägenheter i Köpenhamn:
”jeg vågner på Frederiksberg
hun er nøgen og hedder ikke noget
jeg er for smadret til at komme
hun griner selvom det ikke er sjovt
bagefter snakker hun kun om sin hovedpine
jeg pisser min kropsvægt i pis på toilettet
hun sover heldigvis da jeg kommer tilbage
jeg finder ting: mine bukser, min jakke
hendes brystvorter stirrer på mig
mens jeg går ud i køkkenet
vandet strømmer slapt fra hanen
min tunge smager af betændelse
hun bor åbenbart i stuen
træerne er dumt granne at se på i gården
der ligger en stak reklamer på bordet
jeg bladrer den igennem
der er intet med hendes navn på
min telefon er plettet af røde ikoner
jeg har to nye matches
Viola er 28 og 6 kilometer væk
Signe er 29 og mindre end en kilometer væk”
Berättelsen löper på intensivt och direkt utan någon djupare andhämtning. Vi får oss till livs både detaljrika och bagatellartade beskrivningar av Bjerres storstads- och internetvardag. Det är lättsmält och underhållande, och inte sällan blir det vitsigt i en avmätt ton som hade funkat finemang på Twitter:
”Wikipedia påstår at der findes cirka 15OO forskellige kaktusarter
blomsterhandleren på Lyongade har ikke en eneste af dem”
Och tillvarons hopplöshet och tomhet går inte att ta miste på:
”jeg swiper til højre til højre
jeg tror jeg husker hvordan man spiser frokost
kniv-gaffel-kniv
jeg sidder bag min skærm til klokken er nok
jeg køber tandborste og Colgate i REMA IOOO
jeg mødes med Stig på Portvinsbaren
jeg har tøj til to dage i tasken
jeg tror jeg husker hvordan man bliver fuld
jeg checker ind på Grand Hotel
jeg presser panden mod det kolde vindue på værelset:
telefonskærmen som et åbent sår i mørket
jeg tror jeg husker hvordan man græder
notifikationerne flyder ud
rød-rød-rød
på Vesterbrogade går folk i alle retninger
jeg fatter ikke hvordan de gør”
Mitt i all flyktbenägen villervalla blir det ibland dråpligt, ganska plumpt och mycket mänskligt:
”jeg overvejer om man kan gå i Lidl i morgenkåbe
Mor ringer og spørger om jeg nu også har tid
til at tage den lidt med ro
jeg siger jaja
jeg flytter tomme flasker fra bord til pose
på Happn skal du trykke på de røde hjerter
under pigerne du har lyst til at kneppe
hvis de også trykker på hjertet under dig
kan du skrive til dem
det er Rasmus der har vist mig app’en
han siger den fungerer mega godt
mor siger at jeg skal huske at spise multivitaminpiller
at de er billige i Netto lige nu
jeg siger jaja
jeg trykker på alle hjerterne”
”Svovl” är Kasper Bjerres andra diktsamling. Han debuterade 2011 med boken ”Trådløs” som även den uppehöll sig vid teknologi och digital kommunikation sammanflätad med mellanmänskliga förehavanden. Till vardags – när denna storskäggiga 31-åring inte skriver dikter – driver han tillsammans med en vän marketing- och brandingföretaget Salvador.
L o g g f i g u r 