Galleri Tom Christoffersen i Köpenhamn har bjudit på ett par sevärda utställningar i år. Under sensommaren konst av William S. Burroughs och under hösten kunde man bl.a. ta del av utställningen Sokol Blosser med målningar av Knut Odde (målare, grafiker och affischmakare, artistporträttör m.m.).
Målningar med tydliga och simplifierade former. Ibland känns det nästan lite taffligt och oskolat, men bilderna får mig också att stanna upp ibland. Det finns något ömt i de småvinga och asymmetriska porträtten av kroppar, ansikten. Motiven harmonierar väl – om än en smula estetiskt inställsamt – med bakgrunder som spänner från det mustigt färgrika till det blekare, blå- och rosagrå eller sandfärgade. Genomarbetade fonder, grova penseldrag, lager och toner – eller mer grafiskt samtida uttryck, platt och direkt, som i porträttet av den tyske konstnären Joseph Beuys nedan. Hade jag forfarande kört skateboard hade jag minsann inte tackat nej till en kulörstinn bild av Beuys på brädans undersida!
Andra målningar av Odde får mig att tänka på den svenske konstnären Ivan Aguéli. Hans målningar från Nordafrika i början av 1900-talet. Det sandfärgade i kombination med de enkla formerna av byggnader och landskapselement. Minns att jag stod och gluttade på hans tavlor i Stockholm när jag var ung – mer specifikt i Prins Eugens konstsamling på Waldermarsudde. Muslimen, orientalisten och den själfulle anarkisten Aguéli, vars livshållning, konst och livsresa fascinerade mig på ett smått danade sätt. Men det är en helt annan historia. Läs om Ivan Aguélis livsbana här.
L o g g f i g u r 
