Aj, vad det är vackert nu på Kungsgatan. Och ett milt novemberväder gör promenaderna extra njutbara. Trevligast blir det om man traskar på lövtäcket, för gången i mitten har börjat bli rätt klafsig av allt regnande. Jag tog mig en tur längs med Södra Promenaden också. Samlade upp de sista kastanjerna. Att lägga i rockfickan. För hälsa och framgång. Vet – irrationellt, men gör det varje år nuförtiden. Hälsan har varit ok sedan jag startade med det. Med framgången är det en annan femma – den har uteblivit över hela linjen, hoho. Med samhälleliga statusmått mätt är man illa på det. Men nog känner man sig bättre än att låta sig bedömas på nån slags jävla framgångs- och karriärskala. För visst finns det alldeles för många, ja obehagligt många, som synar och måttar sina medmänniskor genom sådana knepiga luppar nuförtiden.
I förmiddags var jag nere en sväng hos min vän ”Hatt-Lisa” som ju driver anrika Westerblads hattar på Östra Förstadsgatan, som jag skrivit om tidigare. Det är alltid trevligt att titta in till henne, sitta och tjattra och ta en fika i den gamla verkstan som är fylld av hattstockar, kullar och brätten, spännramar och grova gamla saxar. Och på tal om att måtta människor. Idag fick jag korn på en konformatör – ett komplext gammalt mätverktyg för att mäta huvudstorlek. Liksom lite frenologi på den! Nå, att ha en god vän som äger en hattaffär borde väl egentligen medföra att man i alla fall någon gång bar hatt själv, eller åtminstone en keps, men så är det inte. Långt hårsvall och hattbonad är en klurig kombi att få till. Men när jag klipper mig i kortare frilla så tänker jag att någon form av news/paper boy-keps av Peaky Blinders-stuk kanske kunde vara något. Med eller utan infällt rakblad, det är frågan.
Att ett av Sveriges bästa antikvariat ligger här vid Värnhem har jag också skrivit om förut. Pratar förstås om antikvariatet/bokhandeln och bokförlaget Anti på Drottninggatan 6c. Jag gick in där i eftermiddags för att köpa en försenad födelsedagsbok till min son. Han är åtta år gammal och önskade sig Simone De Beauvoirs För en tvetydighetens moral. Nä, han är i 30-års åldern, så det är rätt normalt. Men boken hittades inte. Jag var själv på jakt efter Susan Sontags dagbokstrilogi. Gillar hennes ton i dem. Hittade första delen – Reborn (åren 1947-1963). Köpte pronto. De andra delarna hittas nog i Böcker-appen på min iPad. Säkert som att svära i kyrkan att säga det till bokhandlare Kettil på Anti, men det är ett faktum – båda jag och min son har i år säkert läst upp mot 50% av våra böcker på våra iPad Pro’s utan att sakna papper och pärm det minsta. Jo, lite då. Och på tal om Susan Sontag i moderna världen: om man inte gitter läsa hennes dagböcker i bokform så slipper man. De portioneras nämligen dagligen ut i anakronistiska småbitar på twitterkontot Susan Sontags Diary.
Avslutningsvis.. Kära cafevänner! En tråkig lapp mötte mig på entrédörren till Mormors Bageri idag. De har stängt. Från kl 12 igår, stod det. Bara så. Pangbom. Trist, inte minst eftersom det ganska spatiösa caféet har känts som det enda någorlunda Corona-säkra här vid Värnhem. Dessutom var deras kaffe riktigt gott – tror Zoegas Skånerost – till skillnad från Espresso House med sitt bleka och syrligt vattniga Fairtrade-kaffe. Jag satt på Mormors och fikade i förrgår och ingenting signalerade nedstängning. Personalen var glada, och som vanligt satt den pensionerade Stepjan ”Stippe Rasic från gamla Stippes där med sina bosniska vänner och babblade politik och sport. Kommer att sakna stället. Men det är inget att be för.. Mormor-epoken (nära nog elva år) är nu över på Entré.
L o g g f i g u r 