På bandets hemsida idag: ”We are devastated to announce the passing of our beloved friend, singer and drummer Françoise Cactus. She died peacefully at home this morning February 17th, 2021, of cancer. Rest in peace, notre amie!”
Så himla tråkigt. Och hon blev bara 57 år..
Jag såg Stereo Total några gånger när de turnerade som mest. Minns speciellt en rolig och vild spelning på Mejeriet i Lund typ 2003. Dansade med min son, min systerdotter och två berusade gamla vänner i den goa röran framför scenen.
Françoise Cactus kom ursprungligen från Frankrike, men flyttade i mitten av 80-talet till Berlin där hon blev sångerska och trummis i gruppen Les Lolitas (1986-1992). Året efter startade hon Stereo Total tillsammans med partnern Brezel Göring. Hon var också verksam som konstnär, skådis och författare – skrev bl.a. en prisad ungdomsroman. En gång i månaden var hon radiovärd i programmet Die Sendung på Radio Eins där hon pratade musik och spelade vinylskivor. Och så gjorde hon musikal om amerikanska miljardärdottern och terroristen Patty Hearst (Patty Hearst – Princess and Terrorist). Som konstnär fokuserade hon bl.a på sexuella tabun.
Stereo Total kom att släppa sammanlagt 15 album – från debuten Oh Ah! (1995) till Ah! Quel Cinéma! (2019). De slog igenom i något större skala med plattan Musique Automatique (2001).
När paret skulle beskriva vad albumet Monokin (1997) bestod av använde de sig av procentmodellen:
“- Monokin consists of 40% Chanson, 20% R’n’R, 10% Punkrock, 3% DAF-Sequencer, 4% Jacques Dutronc-Rhythmique, 7% Brigitte Bardot and Serge Gainsbourg, 1.5% Cosmonaute, 10% really old synthesizers, 10% 8-bit Amiga-sampling, 10% transistor amplifier, 1% really expensive and advanced instruments.”
Med den beskrivningen – och en slutsumma på 116, 5 % (!) – lyckades de kategorisera sig själva som band ganska exakt.
Stereo Total gjorde enkelheten till sitt signum, hade fyndiga texter och ett helt eget sound – som ett slags leksaks-garage, med både synt/pop-och punkkänsla. Melodierna var aldrig långt borta och Françoise Cactus flickaktiga sångröst var som klippt och skuren för deras ljudbild. Hon blandade språk friskt i låtarna – sjöng på tyska, franska, engelska, spanska och även turkiska någon gång. Musiken kunde vara vacker och atmosfärisk, gärna catchy och dansant, speedad, blippig, poppig eller rockig, eller bara typ – struttig, men aldrig utan känsla och charm. Finns ett pärlband av oemotståndliga låtar på deras skivor, så det får bli att lägga upp en spellista här så småningom. Det är tvunget.
Deras sista video blev finfina Cinémascope, där Françoise Cactus i början av videon med blir väckt av sin hund, men hon inte vill inte vakna, betydligt hellre leva i drömmarnas och filmens värld. Till slut reser hon sig och står snart glatt och dansar i sin säng, och ger sig sedan ut i den riktiga världen, till havet, hamnen, går med sin hund på stranden. Och i slutscenen ses hon klättra ner från en kaj, till en liten båt, medan hon vinkar hej då till kameran – som förmodligen Bezel håller i. Bandet filmade ju sina videos själva, med minimal eller ingen budget alls. Bra blev det ofta ändå. Och en fin melodi ju – Cinémascope – med rätt tjusiga harmonier Jag tror nog att den kan komma att slå sig in på min kommande spellista. Texten och handlingen fin- och videon så fylld av liv – och med tanke på hennes död extra gripande. Kommer allt att sakna den här duon, deras attityd, röster, den obändiga anarkistiska ådran och de fyndiga och ibland sexplicita texterna – ja i stort deras många små storartade bagateller .
⬤ Skug-Musikkultur: Adieu Françoise
⬤ Deutsche Welle: Stereo Total singer Francoise Cactus dies
⬤ SVT Nyheter: Stereo Total-sångerskan Francoise Cactus är död
L o g g f i g u r 